Jag sitter hemma, klockan är 03, natten mellan fredag och lördag och jag har gett upp! 30 min senare sitter jag i en taxi på väg till stan och det slutar med att jag däckar naken klockan 07 efter att knullat mig varm för att inte dö frostdöden!
Vart börjar vi? Onsdagen bjuder upp till fest i Shockbutiken och bandet RAM ska bjuda på releasegig och jägern är gratis. Så var även tequilan som stod vid ingången. Klockan 02 samma natt sitter jag i en jävla taxi och åker genom en drive-in, eftersom att min spökmålade flickvän med rosa Ringo Starr-lugg fått hungernoja och både maten och taxametern tickar på min nota. Jag ska upp 06 och knega och just då vet jag inte vad som suger mest. Notan för drive-in krubbet eller faktumet att min tequilamarinerade power-nap kommer smaka Frank Anderssons svett hela kommande dag.
Jag överlever torsdagen med nöd och näppe och klockan 17 sharp klarar jag inte av denna förnedrande avtändning utan går återigen rakt in i tre glas tequila, en näve IPA och självklart nån flarra rött.
Även fredagen inleds med fyra timmars meningslös sömn och denna kvällen har jag lovat bort mig till både Horisonts releasegig samt The Scams på Sticky Fingers efteråt. Jag får dra ytterligare en flaska rött för att ens kunna tänka klart och då inser jag att jag får hoppa över den tidiga spelningen med Horisont och gå rakt på Scams.
Spelningen var go och bandet levererade i vanlig ordning. Jag var förvånansvärt glad och pepp trots min senaste diet på åtta timmars sömn de senaste tre dygnen och en mage som fått mer snus och fredspipa än något att faktist smälta kändes bra till en början. Sedan small det som en nyårsafton i Chicago. Jag totalt dog! Magen havererade och jag insåg att chips kanske inte innehöll alla världens vitaminhörn. Jag tackade för mitt och bangade efterfest. Satte mig på spårvagnen vid 02:30 och kände mig redo för sömn och lite jävla lugn och ro. Jag hinner knappt ta av mig brallorna innan en vän ringer och säger att min tjej är för full för att komma in i en taxi. Jag fattar inte hur det är möjligt, så jag beställer en ny åt henne för att försäkra mig om att hon verkligen inte är så jävla bränd som det påstås. Tyvärr var varningen berättigad och jag får inte bara betala taxins framkörningsavgift, jag får även be taxijäveln åka hem till mig och köra mig tillbaka till stan för att hämta henne. Väl på plats är jag så förbannad att jag ser dubbelt medan min tjej inte såg något annat än Teletubbies. Hon snackade flytande “huvud-axlar-knä-platåsko” och fattade knappt att jag var en person. Det tog mig cirka en timme att få in henne i en ny taxi och ta oss hem. Väl hemma måste någon ruta lämnats öppen för det var så jävla kallt att klockan 06 fanns det endast två alternativ:
Tända eld på lägenheten eller knulla tills vi brann.
Vi valde alternativ nummer två och vid 7-tiden så visste min kropp inte längre vad demonen som styr hette utan bad helt enkelt min hjärna att stänga av för en jävla gång skull och sova längre än själva krogrundan. Jag vaknade efter lunch på lördagen och scannade snabbt mitt suddiga minne efter ångest. Rätt snabbt fann jag mig inloggad på internetbanken för att strax därefter ladda en pistol och sjunga “kumbaya”. Spriten var väntad men toppen på listan svider än idag:
* Spårvagn hem
* Taxi till stan utan vinst
* Samma taxi för att hämta mig hemma
* Taxi tillbaka till stan
* Ny taxi hem
Behöver jag ens förklara varför jag i skrivande stund googlar cyklar och antabus?
Stay Evil
/Coffe Bloodpeng
Photo: René U Valdes
(Red anm. Om någon med ett seriöst yrke som till exempel psykolog läser detta och känner sig givmild tar RS-redaktionen gärna emot allmosor i form av terapi och sköna mediciner.)