INTERVJU: Björn Gelotte från In Flames

I den stekande solen på Sweden Rock Festival stötte vi på herr Gelotte och tog tillfället i akt att ställa några frågor till göteborgaren om bl a deras kommande festival “Borgholm Brinner (27-28 juli) och det kommande albumet som spelats in i LA.

“Vi har fan med oss en platta hem. Den är inte mixad och så… men vi håller på att dividera om vilka låtar som ska vara på den och vi snackar om våra tankar kring mixen. Det är långt kommet och det känns skithäftigt.”

 

Jag får börja med att säga att du har en jäkligt snygg tisha på dig (Van Halen).

Tack du. Jag är nöjd. (skrattar)

Är det ett band du lyssnat mycket på genom åren?

Ja, sedan ”Van Halen II” (1979) skulle jag nog säga. Farsan hade den så den har jag lyssnat mycket på. Jag lyssnar fortfarande på den, nästan dagligen.

Det är ju åren 78-84 som gäller.

Nja, jag gillar ju faktiskt mer än så. Den sista med David Lee Roth (A different kind of truth, 2012) var kanske inte lika bra som de något senare med Hagar då… Det är därifrån jag har den (tröjan). Jag var över och såg dem i Florida. Jag såg två gig där och det var helt fenomenalt. Det var hur bra som helst. Jag lyckades få med mig farsan också och en massa polare och så körde vi mellan gigen. Det var så jävla bra.

Berätta lite om Borgholm Brinner. Varifrån kom själva idén? Ni tittade inte på Metallicas Orion Music, som de tyvärr gick back på som bara den?

Jaså? Nej, idén som sådan, att spela i den typen av miljö, har funnits länge. Det fanns ju Rocktåget förr och det är väldigt unikt. Vi pratade för flera år sedan om att spela på coola ställen och inte bara de uppenbara om man ska göra något speciellt och då var tanken att göra Borgholm, även om det ligger lite off som så. Vi spelade på Sweden Rock Festival förra året och det är ju den festivalen i Sverige man verkligen vill spela på, så det kunde vi inte göra i år. Någon kläckte idén om att vi kanske skulle göra något eget. Det var två idéer som möttes och jag tror det kan bli hur kul som helst.

Borgholms slottsruin är en magisk spelplats.

Jag är där varje år och semestrar och varje gång jag kommer in där så blir jag en liten grabb igen. Det är lika fräckt varje gång jag är där och jag har varit där i 15 års tid nu.

Hur gick ni till väga för att välja band och är det ni som valt dem?

Ja absolut. Det är svårare än man tror att få tag på band för alla är så upptagna när det är festivalsommar, vilket man förstår. Alla de vi jobbat med, som är involverade i det här, har verkligen försökt att tillgodose våra önskemål. Det är svårt, men vi har fått ihop en fantastisk lineup och det är alldeles perfekt för första gången och att få känna på det. Många kompisar som ska spela så det kan nog bli ganska mycket partajande. Allting runt omkring är ju önskemål från oss, eller Anders (Fridén) egentligen. Han har varit väldigt involverad. Mycket mer än jag på det sättet. Vi tycker det här är skithäftigt och skitroligt och vi har verkligen brunnit för det här och han har verkligen tagit ratten.

Vem kom på namnet Borgholm Brinner?

Det vågar jag inte svara på faktiskt, men det skulle mycket väl kunnat vara Anders. Det är inte jag i alla fall, men jag var ganska nöjd när jag hörde det. (skrattar) Det passar bra…

Ja, med tanke på historien och platsen.

Precis. Nästan definitivt på grund av det, men även att det funkar ihop med In Flames.

Är tanken nu att detta ska bli en årligt återkommande festival?

Det är tanken och det vore ju skitkul om man kunde göra någonting och kanske inte bara där utan hitta på någonting annat. Jag tycker konceptet och idén är så jävla roligt. Just att man har en scen och inte 15 scener där folk tvingas att välja lite grann. Här är det en scen och alla får uppmärksamhet från alla. Alla band har samma förutsättningar och det är tanken. Sedan får vi se hur det funkar logistiskt sett med alltihop. Det är ju inte så att det en arena gjord för att ha gig i.

Var tanken från början att ha det antalet band det nu är?

Det var det eftersom vi bara har en scen och alla ska få lite tid på sig. Det ska inte bli stressigt eller för punkigt och då var vi tvungna att begränsa det. Sedan får vi fundera på hur vi gör nästa år, men det här känns ganska bra. Det är lagom för publiken också. Det blir en lång dag oavsett. Jag tror det kan bli jävligt häftigt faktiskt. Jag ser fram emot det. Det enda jag inte ser fram emot är att spela båda kvällarna och med andra ord en jävla massa låtar.

Tanken är väl att ni kör två lite olika set, eller?

Ja, så klart. Det ska vara kul båda kvällarna för många köper ju tvådagarsbiljetter och det är klart man ska få ut något av det. Vi har lite idéer och det kommer att bli bra.

Om det nu blir en årlig grej, tror du att ni kommer fortsätta spela också eller lämnar ni över det mer till andra och ni är mer de som står bakom det hela?

Så långt har jag överhuvudtaget inte tänkt, men det jag tänker nu är ju att vi ska gigga. Men med det sagt så vet jag fan inte. Det är lagom stort… 4000 personer och det känns tryggt på något sätt. Vi har roligt när vi gör det och vi är inte rädda.

Den nya plattan då? Visst har ni varit i LA nyligen och spelat in?

Jajjemen! Vi var där i tre månader och det var fullt upp med att skriva och så.

Är plattan klar?

Ja, vi har fan med oss en platta hem. Den är inte mixad och så… men vi håller på att dividera om vilka låtar som ska vara på den och vi snackar om våra tankar kring mixen. Det är långt kommet och det känns skithäftigt.

Siktar ni på nästa år?

Vi får se. Min förhoppning är kanske sen höst, men det är inget som jag vill lägga mig i. Jag vill att alla ska få den tid de behöver för att göra rätt jobb, men förhoppningen är kanske någon gång i år.

Howard Benson producerade igen eller?

Ja, samma team och det var skitroligt. Förra gången fick vi lära känna varandra lite och den här gången var det rätt in i jobb och det funkade lika smidigt och kanske nästan bättre, för att vi känner varandra. Mike Plotnikoff (ljudtekniker), som jag jobbar med, är en av de skönaste människor jag träffat så det är väldigt enkelt att sitta där och jobba. Hela teamet är grymt så det var jättekul under inspelningen, även om tre månader i LA är ganska länge, men det finns ju krångligare ställen att vara på, så är det ju. Tanken är att den ska mixas av… nu vet jag inte hur officiellt det är, men av Chris Lord-Alge och de (Howard och Chris) har gjort väldigt mycket så jag tror det är en bra kombo.

Kan du säga något om soundet?

Säger jag det så är det det som det blir sedan. Det är väldigt melodiskt och mycket gitarrer, så klart, för det älskar vi. Brett, men stort. Det är svårt… jag vill inte såga något. Det är bättre att lyssna på det.

Ett politikersvar.

Ja, men det är så dumt om jag säger ”Det låter så här…”. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva det. I mitt huvud har jag exakt hur jag tycker det låter, men det behöver inte alls stämma med de andra. Jag är skitnöjd i alla fall och det var en väldigt lyckad inspelning och ett jävligt bra häng hela vägen faktiskt. Jag ser verkligen fram emot att spela låtarna live.

Har du någon aning om hur många låtar det blir?

Jag skulle tro att det blir 11-12 låtar. Något sådant kanske. (skrattar)

 

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Therés Stephansdotter Björk, Björn Olsson