INTERVJU: Mikkey Dee

På årets Copenhell, i en liten trång loge, tog vi oss ett litet snabbsnack med den alltid så pratglade göteborgssonen Mikkey Dee några timmar före Scorpions gig och pratade bl a om just hans pratgladhet:

“Det är väl något fel i huvudet på mig. (skrattar) Taskig barndom, höll jag på att säga, men det har jag inte haft. Jag vet inte. Jag tycker bara… jag har så himla svårt att stänga ner folk, om du förstår vad jag menar? Folk har frågor, folk vill snacka och så länge det passar så är jag tillgänglig. Det ger mig inspiration också så klart.”

 

Senast vi pratades vid sa du att du ville göra en ny ”Black out” (1982) med Scorpions. Hur ska du få med resten av bandet på den idén?

Med våld. (skrattar) Jag tar med mig baseballträet. (skrattar)

Det var ju ändå ett tag sedan de spelade in en platta i den stilen.

Jag vet ju inte om man ska säga stilen ”Black out”. Just ”Black out” var en ganska hård platta. Jag tycker att vi ska… och det tror jag de tycker också, att nästa platta måste vara lite smutsigare, kanske, och det tror jag vi alla är överens om.

Har ni bollat några…?

Det finns en del idéer. Nästa fråga! (skrattar)

Sist nämnde du också i förbifarten att du hade jammat med Eddie Van Halen vid något tillfälle.

Vi jammade på Whisky A Go Go hela tiden med en massa olika gubbar. Vad minns man? Jimmy Bain (1947-2016, Rainbow, Dio) var på bas, Stephen Pearcy (Ratt) på sång… det var mängder av konstellationer som man spelat med.

Hur var Eddie att spela med på den tiden?

Störtsköna gubbar allihop. Folk kom och jammade till höger och vänster. Man gick upp och körde en låt eller två och sedan var det en ny konstellation. Det är det som är lite kul med just LA, att väldigt många bor där i området och håller sig där. Nu är det det här stora Ultimate Jam (skapat av Quiet Riots Chuck Wright) och det är ju superpoppis och de får ju dit värstingarna. Där är jag alltid uppe och jammar när jag är i LA.

Kan du sakna en sådan grej?

Ja, det gör jag så klart. Vi har ju inte det riktigt på samma sätt i Sverige. I Göteborg jammar vi också ibland, men i LA är det ju uppsatt och amerikanarna bara älskar den typen av event. Vi har väl inte riktigt den kulturen här, men jag vet inte? Det har väl inte försökts riktigt. Jag får väl starta något.

Av andra trummisar idag, är det någon du har koll på? Någon ung talang?

Min son Markus. Han är grym och är sex-sju år före mig i utveckling. Han har inte ens fyllt 17, men han är en väldigt mogen trummis. Jag ska inte sitta här och vara superpartisk… ”Min son så klart!” (skrattar) Det finns oändligt många duktiga trummisar. Nu vet ju inte jag alla till namn och så… häromdagen och öppningsbandet vi (Scorpions) hade i München, The New Roses, ett helt otroligt bra band. Jag var helt chockad och hade aldrig hört talas om dem. Ett tyskt band och ett fantastiskt band! Någonstans mellan Bryan Adams och Aerosmith. Jag bjöd in dem till min loge och vi satt där och drack bärs. De trodde inte det var sant för de var gamla King Diamond-fans. Man springer in i de där banden och musikerna lite titt som tätt.

Det här med att du är så utåtriktad och det är jobbigt för familjen när ni är på stan för du ska snacka med alla…

Du kan ju fråga Mia (frun) här. (skrattar) Det är ju som att släpa runt på en våt madrass. Det är fan tungt alltså. Kasta ner en dubbelmadrass i en pool och så ska du släpa runt den.

Varifrån tror du det kommer?

Det är väl något fel i huvudet på mig. (skrattar) Taskig barndom, höll jag på att säga, men det har jag inte haft. Jag vet inte. Jag tycker bara… jag har så himla svårt att stänga ner folk, om du förstår vad jag menar? Folk har frågor, folk vill snacka och så länge det passar så är jag tillgänglig. Det ger mig inspiration också så klart. Jag gjorde ju en otroligt M&G här inne (Copenhell). Var du med?

Nej, jag drack drinkar då.

Jävlar vad lat du är! (skrattar) Det var fantastiskt och det var hur mycket folk som helst. De var helt tokiga och man vill gärna dela med sig av det. Någon kanske lär sig något. Man har mycket att berätta.

Har du något annat på gång förutom Scorpions?

Musikaliskt? Nej, jag hinner ingenting annat. Jag vet inte om vi tog upp det sist, men det är så att om jag ska göra någonting, så måste jag gå in med hundra procent. Att göra en soloplatta eller ha något annat projekt bara för sakens skull är jag inte intresserad av. Det är ju först när jag känner att jag kan lägga den tid och vikt på det jag ska göra. Du vet, jag har alltid varit emot det där. Jag ska inte nämna några namn, men jag har många kollegor som spelar olika instrument och som är med i åtta olika band och det funkar bara inte. Det gör det fan inte. I min värld funkar det inte, utan man ska fokusera på det man gör. Sedan har jag ju haft lite tur. De band som jag spelat med och spelar med, är väldigt aktiva, så det finns ju inte så mycket tid till att göra annat, även om jag skulle vilja göra det. Men visst, det finns väl idéer och drömmar om att göra någonting.

När det väl började rulla för dig, vad var den första lite dyrare saken du unnade dig?

En sportbil! En Corvette. Jajjemensan!

Du är lite av en bilkille. Var kommer det ifrån?

Lite grann är jag ju. Jag har alltid varit intresserad av fordon generellt.

Pillar du med motorer också?

Ja ja! Nu är det ju så här att de bilarna man kanske köper…

Pillar man inte med?

Nej, man gör inte det. Man låter proffsen göra det, men ”in the old days” skruvade man ner gamla bilar och sådant där. Tummen sitter inte mitt i handen. Sedan hade man väl förstört några grejer ibland så att man fick kalla på hjälp. (skrattar) ”Var fan var det de skruvarna satt?” (skrattar) Sedan vågade du inte ta ut bilen och köra den. Det är kul. Jag har kört mycket på bana.

Det har gått jäkligt bra för dig. Är du bra på att investera inför framtiden?

Jag tycker att jag har… jag har aldrig tjänat de pengarna som folk kanske tror, Metallica och Rolling Stones-nivå. ”Du är väl superrik?” Jag har aldrig brytt mig om det. Att man kan leva bra och ta hand om sin familj och senare när man fick barna, att inte behöva vända på varenda jävla öre för att de ska ha det bra och ha en säker uppväxt. Sedan går jag och köper tishor, två för 150 spänn. Det är min grej och jag blir ju mobbad av mina barn för det. Jättebra t-shirts, två för en hundring. Men så länge man har en bra livskvalitet, då är jag nöjd. Om du sedan har miljarder på banken, det är inte viktigt, men visst, jag har inte varit slösaktig på något sätt. Man investerar ju i vissa grejer. Jag är ju fullt involverad i Spinroad (vinylpress) och det kostar ju en del, men det är ett företag man går in och jobbar med och investerar i och sedan har jag baren i Paris, vilket vi också snackade om sist. Lite roliga grejer.

Kan du inte trycka Scorpions på Spinroad?

Jo, för fan, det hade jag ju tänkt! Någonting får vi nog göra. En EP eller singel. Det hade verkligen varit coolt. Vem vet…

 

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Therés Stephansdotter Björk, Björn Olsson, Josefin Wahlstedt, Michaela Barkensjö