INTERVJU: Peter Iwers i Cyhra

Cyhra släppte i dagarna sitt debutalbum “Letters to myself”. I bandet återfinns bl a de forna In Flames-medlemmarna Peter Iwers och Jesper Strömblad, samt Jake E, som lämnat sitt Amaranthe för att söka nya vägar. Vi ringde upp herr Iwers för att stämma av läget och bl a se vad det var som fick honom att lämna In Flames och börja om på nytt med ett helt nytt band:

“Det var många saker som lockade. Det var glädje, möjligheten att få vara med och skriva på ett annat sätt än det var i In Flames, en möjlighet att få vara med att påverka, en möjlighet att få vara med och starta något nytt och börja om… jag vet inte. Det är svårt att säga… det var absolut ingenting negativt med In Flames, men det här var en ny utmaning som kändes väldigt rolig.”

 

Vad kan du berätta om Cyhra? Jag läste någonstans att Jesper (Strömblad, ex In Flames) förväntar sig en ”shitstorm” från fansen?

Njae, det får väl stå för honom. Det gör faktiskt inte jag. Vi har ju släppt en låt (Karma) och fått ett väldigt bra mottagande på den tycker jag. Det var nog en del som förväntade sig att det skulle vara lite hårdare sång, men när det hade lagt sig och de förstod att det var ”Lyssna på detta bara för var det är!” och inte för det vi gjort i vårt förflutna, då har det som jag har läst och hört varit överväldigande positivt. Jag förväntar mig ingen ”shitstorm”, men det blir det ju alltid när man släpper ny musik. Det är en liten vattendelare någonstans och vissa personer brukar alltid kommentera innan man kommit in i musiken. Den här gången har vi ju en chans att börja från början och egentligen borde man inte ha några förväntningar på detta, utan bara gå in och lyssna på det för att det är helt nytt och jag hoppas att det är det folk kommer att göra. Vi får väl se.

Det är ju svårt att tillfredsställa alla.

Jag vet att det är inte så vi tänker, utan det handlar ju om att göra musik som man mår bra av. Det gäller både när det varit In Flames och med Cyhra och allt annat jag är inblandad i. Det handlar om att göra musik som du behöver för att vara fullständig och det handlar inte om att tillfredsställa någon annan. Om någon ska tillfredsställas så är det väl en själv i så fall och det är svårt nog, men musik handlar om ”feeling” och det handlar om att göra någonting man tycker om och få ut någonting man är nöjd med. Om resultatet uppskattas och folk lyssnar så är ju det så klart en bonus och någonting som ger en förutsättningar för att kunna fortsätta med det man gör. Jag har aldrig tänkt så när jag skapat musik, att det ska låta på ett visst sätt eller att man ska tillfredsställa människor på det sättet.

Är man ett nytt band är det väl enklare som så, men om man ser på mer etablerade band är det väl ändå svårt att dra sig bort från sitt sound av rent egoistiska konstskapande skäl, då man riskerar att tappa många fans?

Så är det ju så klart, men jag tror samtidigt att det vi gör kommer naturligt och det är väl ingen av oss direkt som… det beror lite på vad man pysslar med, men den musiken som jag släpper under eget namn eller som jag släpper i ett projekt där jag är involverad, då blir det automatiskt i den riktning man gjort musik hela tiden. Någon gång kanske man går in och gör något helt annat, men jag tror ändå att den röda tråden alltid finns där och det vet jag nu, eftersom jag inte spelat med Jesper på flera år, men så går vi in och sätter oss och allt är bara naturligt och jag vet precis hur han tänker när han spelar. Jag känner igen det, samtidigt som det är Jakes (E, ex Amaranthe) och melodier, så det blir en skön kombination av allting.

Vad var det med detta projekt som lockade? När du tackade ja var du fortfarande med i In Flames, eller hur?

Jo. Det var lite blandade saker. Det är svårt att förklara utan att skriva en bok. Jag tyckte bara att det lät kul, kan man väl sammanfatta det. Jag har som sagt inte spelat med Jesper på jättelänge. Vi har ju alltid snackat lite grand, men börjat prata mer och mer de senaste åren om saker och ting och han berättade om det här projektet ganska tidigt. Jag tyckte det lät jätteskoj, men första gången han frågade mig var jag inte så där jätteintresserad, men sedan frågade han igen och igen och jag kände ”Tja, det kan väl vara kul.” Dock var In Flames min prioritet och sedan blev det som det blev när jag hoppade av In Flames. Det hade egentligen ingenting med det här att göra utan det vara bara att jag helt plötsligt kände mig mogen eller redo att gå vidare med nästa kapitel i mitt liv. Det var många saker som lockade. Det var glädje, möjligheten att få vara med och skriva på ett annat sätt än det var i In Flames, en möjlighet att få vara med att påverka, en möjlighet att få vara med och starta något nytt och börja om… jag vet inte. Det är svårt att säga… det var absolut ingenting negativt med In Flames, men det här var en ny utmaning som kändes väldigt rolig.

När togs de första stegen till det här bandet då?

Jake och Jesper började prata om det tidigt 2016, tror jag. Vad jag fått berättat för mig så var det att de båda ville göra en soloskiva och hade funderat på det väldigt länge och ville att den andre skulle spela på sin egen soloskiva och när de sedan satt och pratade om det insåg de att de hade exakt samma tänk och influenser och då kände de att det var väl dags att göra en gemensam platta. De började skriva låtar och insåg ganska snart att de borde göra ett band av det och då frågade de Alex (Landenburg, Luca Turillis Rhapsody), som Jake hade turnerat med när han sjöng med Kamelot och Alex spelade trummor och sedan frågade de mig. På den vägen var det. Det är väl lite drygt ett och ett halvt år som det varit igång.

När du fick förfrågan kände du fortfarande att In Flames var prio ett, men sedan hoppade du av. Det känns som tidsperioden där emellan gick ganska snabbt, eller?

Ja, det gjorde den. Det var väl så här med In Flames att det var något jag gått och tänkt på länge, utan att vara medveten om att jag tänkte på det. När Daniel (Svensson) slutade så hade vi spelat ihop så fruktansvärt länge och det var sorgligt. Det började med att Jesper slutade många år tidigare, vilket också var sorgligt. Sedan kom Niclas (Engelin) med och spred en massa glädje. Sedan slutade Daniel 2015 och jag tror… jag har försökt analysera det här lite själv och någonstans började det väl picka i mig samtidigt som Daniel slutade och jag kände att jag kanske också skulle göra det, men jag körde på. Vi spelade in en skiva till och det var jättekul och nya trummisen Joe (Rickard) är fantastiskt bra så jag hade asballt. Sedan kom något och jag kände ”Fan, jag mår inte bra.” Jag hade svårt att sova på nätterna och jag hade mycket tankar där jag kände att jag behövde göra någonting annat, men det var så svårt att veta vad det var. Jag har ju gjort In Flames i princip hela mitt vuxna liv, men en dag kände jag bara ”Det är det här jag måste göra.” Jag berättade för de andra på en turné att det skulle bli min sista. De var jättestöttande, men det var ju klart att det var tråkigt. Fast de förstod mig och det handlade inte om att jag ville trappa ned på turnerandet eller att jag var trött på In Flames, inte det minsta. Jag vara bara redo att göra någonting nytt och då hade jag tackat ja till att gå med i Cyhra, så då fick jag helt plötsligt lite mer tid än vad jag hade tänkt och fick sitta med lite. De hade ju skrivit större delen av plattan när jag gick med, men jag fick ändå sitta med och pilla lite och arrangera lite. Pusselbitarna föll på plats, kan man säga.

Många som ser på det här från utsidan, skulle nog tro att det är ”something rotten in the state of In Flames” i och med dessa avhopp. Men det är alltså inget i bandet som inte fungerar?

Nej, inte för min del. Det var bara dags att gå vidare.

Det är ett stort steg. Du går ändå från en trygghet i ett stort och etablerat band, till något betydligt mindre och där du på sätt och vis börjar om från början. Det krävs en del mod för att göra en sådan sak. Andra hade kanske valt att stanna, trots att det inte kändes helt bra, just för att man har en trygghet.

Ja, tack så mycket. Jo, men de tankarna fanns ju med så klart, men när jag väl hade kommit på att det var dags att hoppa av så… jag gick ju och funderade på det ganska länge och pratade mycket med min familj om det och kom fram till att det viktigaste i livet är att må bra och göra det man tycker är roligt. Jag hade fantastiskt kul när jag stod på scen med In Flames, men när man är ute och turnerar så blir det väldigt påtagligt att du har 24 timmar på dygnet eftersom du kanske inte gör så mycket annat. Vi hade ett stort crew som tog hand om allting. Jag gick på scen i princip utan att soundchecka och de andra 22 timmarna skulle man pyssla med någonting annat. Jag bara kände att ”Skit i den här tryggheten! Skit i allting! Nu gör jag det här och det som händer sedan, det händer sedan.” Det var en ganska hög tröskel jag var tvungen att kliva över och det tog lite tid att ta mig mod till att göra det, men när jag gjorde det så kändes det som helt rätt beslut. Det är klart jag saknar att spela på scen med In Flames och jag saknar den gemenskapen och allt vi hade där, men jag mår fantastiskt bra och jag är jävligt nöjd med beslutet. Jag har haft nästan 20 år som varit jätteskojiga och det är jag väldigt tacksam för.

Du nämnde sömnsvårigheter? Det är inget man direkt förknippar med rock and roll-världen. Den glorifierade bilden är att man går upp och lirar på scen, dricker lite bira, sover och allt är lugnt.

Ja, men det var ju så i 20 år och det är därför det är så svårt att förklara. Det är en känsla och känslor är abstrakta, det är inget man direkt kan ta på. Det är svårt att beskriva. Jag menar, hur beskriver man en färg? Det går inte. Med alla saker som sa emot att jag skulle göra det, så var det ändå att mina känslor var starkare än det och min känsla av att göra någonting annat. Jag har haft jättekul i alla dessa år, utan att vara politiskt korrekt, för det har jag verkligen. Jag har älskat att turnera och jag har tyckt att det varit så jävla roligt och det gjorde jag till sista dagen. Jag visste ju inte då om det var rätt beslut. Jag hade ingen aning, men jag kände bara att det är någonting jag behöver göra. Det pratades om att jag kanske skulle ta en pausistället för att sluta, men det var ”Nej, nu kör vi så här och så får vi se vad som händer i framtiden.” Det var bara något jag var tvungen att göra. Nu har jag ju andra projekt också. Vi har ett bryggeri (Odd Island Brewing) som jag och Daniel startade och så har jag en restaurang (2112), så jag har att göra. Jag jobbar mer nu än vad jag gjorde innan och det är ganska roligt faktiskt, att sitta i vår leveransbil och sticka iväg och lämna öl till krogarna. Det är skitkul! Det låter konstigt kanske, men jag tycker verkligen det.

Vad har du bidragit med till bandet och plattan, i och med att det mesta redan var skrivet när du kom med?

Jag har ju tillfört en del till rytmsektionen så klart, men jag tror att mitt sätt att spela på är också väldigt signifikant för mig och det hör man på plattan också. Alla mina små basgångar och små licks, och så som jag alltid har tänkt mig när jag spelar bas, att jag är mer än bara en del av rytmsektionen, utan jag har alltid försökt måla lite melodier utöver det vanliga. Sättet jag spelar på… jag ska inte säga att det är unikt på något sätt för jag har också inspirerats av andra, men jag tror att man hör att det är jag om man känner till min spelstil. Det känner jag att jag verkligen har bidragit med. Lite arrangemang här och där. 90-95% av skivan var klar, men sedan så fick både jag och Alex gå in och sitta lite med låtar som de kände att de inte var riktigt klara med och vi fick komma med lite åsikter och pilla lite med dem. Vi la på lite extra krydda i en gryta som var nästan färdig kan man säga.

Jesper har haft sin problematik och även varit öppen med den. Är han helt tillbaka på banan nu?

Det ska jag nästan låta honom säga och jag ska inte kommentera det. Han mår bra och han kämpar alltid med det här och det är ju något som aldrig försvinner, men man kan lära sig att hantera det med allt vad det innebär. Jesper mår bra idag, det kan jag säga.

Du har ju själv turnerat mycket och det måste ju vara lätt att ta till alkohol varje kväll? Det är ju inte ett vanligt nio till fem-jobb. Det måste vara lätt att komma till ett stadie då det blir för mycket?

Absolut. Alla har vi olika problem. För mig handlar det bara om och då säger jag verkligen bara för min del, om karaktär. Jag är tvungen, när jag är ute, att bestämma mig för att inte göra någonting. Till exempel att jag ska upp och träna och då tar man det lugnt. Sista året försökte jag göra så att jag höll mig borta från alkohol helt och hållet i någon vecka. En grej som jag nästan alltid gjort på turné, det är att bara dricka öl och det har varit skönt för mig. När man var yngre var det mycket sprit och så, men inte de senaste åren. Det finns inget recept på det. Det gäller väl att tänka på det och komma ihåg det där, att hur roligt det än är så är det en dag dagen efter också. Det enda jag alltid gjort, oavsett hur gammal jag var när jag började turnera, så är det alltid att när jag kommer hem så är det ingen alkohol och det har funkat för mig. Men vi är olika och det gäller att hitta någon slags rutin. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha saker att göra för annars blir det lördag hela veckan.

Nu har du Cyhra, bryggeriet och 2112. Du måste vara en sådan människa som önskar att det var fler timmar på dygnet?

Skojar du? Det hade varit jävligt skönt. 48 timmar hade varit bra. Jag fick en fråga för några månader sedan och då listade jag upp en sådan där jättesnygg veckogrej hur jag gör och det funkade just då den veckan, men det är allting precis hela tiden. Min fru sa till mig så den sista tiden försöker jag vara hemma en viss tid och ska stänga av telefonen, men för mig är det nästan mer av ett stressmoment att inte kunna kolla mailen men det är någonting jag måste lära mig. Jag har ju aldrig varit hemma så här länge. Det är nästa ett år nu och det har ju inte varit på 20 år, så för mig är det avkoppling att kunna sitta och läsa mail klockan elva på kvällen.

Vem har varit den roligaste besökaren på 2112?

Bra fråga. Jag älskar när det är band i stan och de kommer dit och framförallt när det är kompisar. De återstående medlemmarna av Thin Lizzy var inne för ett tag sedan och det var ju rätt coolt. Marilyn Manson var rolig. Han kom med hela sitt gäng och det var ganska annorlunda och roligt. Varje gång det kommer någon är det skojigt. Drömbesökare är ju Iron Maiden och jag önskar att de ska komma och inte gå till sitt vanliga hak. Jag vet ju var de brukar bo och vår krog ligger närmre. Det hade varit roligt att få dit dem.

Finns det någon musiker, som du kanske sett upp till, som har varit kul att träffa genom åren?

Det är många. Att ha träffat och blivit kompis med Kerry King och Slayer-gubbarna är helt fantastiskt och Kerry har varit på restaurangen. Det är otroligt stort. Jag har lyssnat på dem sedan jag var 15-16 år. Jag minns att jag och Björn (Gelotte) satt och lyssnade på senaste skivan (Repentless, 2015), innan den kommit ut, i deras loge på någon festival i USA. Vi satt där med Kerry och Gary (Holt) och de satt och berättade ”Det där är mitt solo.” De är kompisar, men ändå blir man den där lille pojken igen som satt i tonårsrummet och lyssnade på ”Decade of aggression” (1991). Det är en sådan känsla jag hoppas att jag aldrig blir av med, att fortfarande bli så imponerad. Det var coolt som fan. Iron Maiden är samma sak. Vi hade faktiskt Anthrax på besök i restaurangen och då satt vi och pratade om turnéer och vi kom in på Iron Maiden och Scott Ian är ett lika stort fan som jag är och han berättade om Anthrax gamla turnéer och jag berättade att jag faktiskt såg dem i Göteborg när jag var 13. Det är roligt när man träffar sina hjältar och de är ödmjuka.

Cyhras första gig är i Finland den 27 oktober. Är ni galet nervösa eller är det bara rutin?

Jag vet inte faktiskt. Jag kommer nog vara lite av varje, men blir jag för nervös ska jag försöka köra på rutin. Jag gillar att vara nervös för det ger en skön nerv. Man går ju upp på rutin och gör det man gör, men just känslan av att göra något för första gången… men så har det varit på varje ny turné. Första giget är alltid lite nervigt. Lite nervös är jag, men jag försöker att inte tänka så mycket på det. Jag kör igenom låtarna ett par gånger i veckan och vi ska repa varje dag fram tills att vi åker och giggar. Det är en kombination.

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Therés Stephansdotter Björk, Universal