Vaknar upp helt jävla marinerad av mitt egna pungsvett i en Van som kan ha sett bättre dagar, men fan inte bättre sällskap!
Innan jag däckade med huvudet nedåt i en backe med supernoja på att mitt huvud kommer få för mycket blod och sprängas, så nämner jag glatt att”Här är det jävligt gött att bo! De e typ ingen som sover på den här parkeringen så man slipper vakna av idioter som skriker på morgonen. Tacka Gud, Satan och deras överpretentiösa gayporrkung Jesus för min stora käft och den riktigt skitenödiga karman den medför. För hur tror ni jag vaknar?
Förutom en huvudvärk som mest kan liknas vid två elefanter som straffknullar varandra mellan mina tinningar så översköljs även mina surt placerade trumhinnor av en jävla bonde som sitter i sin bagagelucka och snackar med “alla ser mig om jag skriker”-volymen till sin tjej om barnfetma och hur man ska tackla problemet. Detta borde vart nog men mitt liv kräver alltid lite extra ost så självklart gick ett jävla bilalarm igång med. Man kan tro att jag nu vaknat upp i väntrummet på BUP, men jag är på Sweden Rock! Sweden Rock Festival din jävla mupp! Inte Doctor Phils bakluckeloppis! Väck mig med vad som helst men inte en diskussion om barnfetma. Hur länge pågick detta inferno av ordbajseri? HELA DAGEN! Han satt kvar i luckan när jag bytte kläder på kvällen.
Men förutom min totalt värdelösa granne så blev det ju faktiskt en dag av detta ändå. Jag fick strikta order om att se Halestorm, Sixx:A.M och Shinedown. När jag bockade och buga åt förslaget hade jag ingen aning om att alla dessa tre band spelade i rad. Vi snackar alltså fem timmars speltid. Ni som träffat mig två sekunder vet att jag varken kan stå still så länge eller vara utan en skön grogg när solen bränner bort det sista av mitt urvattnade pannben. Men jag gjorde mitt bästa!
Halestorm är alltid en fröjd att se live. Dock var det synd att dom fick den största scenen såpass tidigt på dagen. Bandet både är och känns som en liten familj och det blev något glapp mellan bandets och publikens energi när man är för långt borta för att ta på stämningen. Men trycket var bra och med en riktigt bra katalog i ryggen så kändes detta som en jävligt bra start på dagen!
Strax innan gigget var över så var jag tvungen att sträcka på benen lite innan Sixx:A.M skulle börja peppra och valde att sträcka på dom i baren. När marken närmade sig vertikal var jag återigen redo för action och gick på knäna bort mot Lemmy Stage. Dj Ashba kliver ut på scenen och drar igång publiken med armarna i luften innan han stampar igång med gitarren. Energin är bra från start och trots att Nikki Sixx är det givna dragplåstret så är det svårt att sluta kolla på Dj Ashba. Killen är en jävligt grym och underhållande gitarrist! Eftersom jag hamnade rätt långt bak så blev ljudet tyvärr lidande och jag hörde knappt sången. Det var först när balladen “Skin” spelades som jag insåg att sången lät helt fantastisk. Blandmissbrukaren i mig får nu feeling och efter en box rött och en näve jazztobak så är det dags för Shinedown. Jag tror det var jävligt bra. Även om jag ibland inte fattade vart jag befann mig. Ett tag undrade jag varför det står en kille på scenen och skriker på mig. Sen insåg jag att det var 15 000 pers till där och jag kanske inte skulle ta det så personligt. Men sånna som mig får alltid njuta med en rävsax i arslet och när jag peakade i mitt goda tillstånd så kommer en kärring och ramlar över mig. Samtidigt som två svettiga lår dras över mina kinder och gnisslar introt till Prodigys “Firestarter” så hör jag ekot av ett “förlåååt” innan jag står öga mot öga med denna bestiala varelse som klappar mig på håret och hoppas allt är lugnt. Det är fan inte lugnt! Din jävla snestegsvals sabbade allt jag byggt upp och nu väntar endast snefylla!
Jag minns ingenting efter det. Men jag vaknade med huvudet uppåt i backen i morse så nån jävla tur finns kvar i bakfickan.
Ses i gröten motherfuckers!
Men först, ginfrukost!
Text: Coffe Blood