I lördags (4:e oktober) spelade AC/DC in en video till låten “Rock or bust”, titelspåret på kommande album. Dagen innan spelade bandet också in en video till “Play ball”, men då utan fans. Videon ska tydligen innehålla kända bollssportstjärnor som exempelvis Zlatan. ACDCMACHINES Johan Kreku (ordförande/grundare) och Fredrik Zikkan Sixtensson (viceordförande) gjorde det enda rätta och flög till London för att närvara på videosinspelningen av “Rock or bust”. Nedan berättar de exklusivt för Rocksverige om en lördag i oktober, som för alltid kommer vara ett spännande och roligt minne. Dessutom delar de med sig av exklusivt bildmaterial. Läs och njut!
Hur hamnade ni på AC/DC´s videoinspelning?
Vi hörde ryktas om att en inspelning skulle ske i London helgen 3-4 oktober, och jag och Johan bestämde oss direkt för att åka, oavsett om vi hade en plats på listan eller inte. I annat fall skulle vi få en trevlig weekend i London och besöka viktiga AC/DC landmarks istället. Eftersom vi genomfört en intervju med David Mallet, AC/DC:s regissör sedan Who Made Who -86, så hade vi hans uppgifter, och vi chansade att det var han som även denna gång skulle sköta inspelningen av kommande musikvideo, så vi hörde av oss direkt till honom, med ett sms och han svarade med ett kort och enkelt: “OK.”
Vi förstod inte riktigt vad han menade med detta, om det var att “OK, jag hör er förfrågan. ” eller liknande. Efter några timmar hörde hans assistent av sig till Johan med förfrågan om personuppgifter osv. Några andra killar i ACDCMACHINE hörde av sig till oss och ville hänga på, listan kompletterades och sedan var det bara att vänta på en inbjudan. Resa och hotell bokades och efter några dagar av nervöst väntande så damp inbjudan ner i mailboxen hos oss och resten är musikhistoria!
Hur skulle ni beskriva Black Island Studios?
BLACK ISLAND STUDIOS är ett stort studiokomplex i västra London, avsett för inspelningar för TV och film, musikvideos, osv. Det består utav 6 hallar, i olika storlekar. AC/DC hade abonnerat 3 hallar. En för “green screen”-filmning dagen innan på fredagen av låten Play Ball och denna hall användes på lördagen som uppsamlingsplats för oss fans. Den andra hallen var själva inspelningsstudion och den tredje hallen var avsedd för plats för alla lådor med instrument, backline, toaletter, rum för bandet och plats för bandets 2 bilar som de färdades i.
Hur många fans var närvarande?
16 000 fans hade ansökt om plats i videon och de tog in 500. Alla som fick en inbjudan fick en biljett med bandets logga, tid och platsen där vi skulle samlas; kl 12.00 på Victoria Station, London. Vi var på plats kl 11.00 och längs Vauxhall Road så stod AC/DC fans och väntade lite överallt. Vi hittade närmsta pub, ” The Willow Walk”, dit ett antal förväntansfulla fans redan hade hittat. Vi träffade några gamla superfans som man mött under andra spelningar och förväntningarna var skyhöga, man kunde ta på stämningen!! Alla visste att detta skulle bli en oförglömlig dag!
Berätta om själva inspelningen?
När klockan blev 12.00 så kom ett antal medarbetare dit med orangea kepsar, det stod i inbjudningen att de skulle komma dit och berätta mer. De berättade att vi skulle slussas ut till ett okänt mål, där inte ens DE visste vart vi skulle, endast busschaufförerna visste destinationen! Det säger en del om AC/DC:s beteende. Det är alltid locket på kring allt som rör bandet, vare sig det är möjligheten att få kontakt med dem, eller inspelningar eller videoproduktioner. Bandet har alltid omgetts med en solid tyst mur och denna mur har ökat med åren.
Iallafall så blev vi indelade i olika bussar och när bussarna kom, så fick vi under färden skriva på ett kontrakt på 2 A4 som förklarade att Columbia Records kommer äga rättigheterna till att filma oss, samt lite annat smått och gott. Dessutom fick alla lämna in sina mobiltelefoner avstängda i en förseglad påse, och fick vi ett svart armband att identifiera oss med när vi anlänt till studion. Bussfärden tog en dryg timme och förväntningarna bara steg för varje sekund! Till slut svängde chauffören in i ett industriområde och in på en liten tvärgata. Där kunde vi se svarta lastbilar och bussar stå uppradade med den gula texten “TRANS AM TRUCKING”, samt ett par svarta Mercedes Viano med svarta rutor. Nu började pulsen stiga på alla! Vi blev utlotsade från bussen och in en hall. Där stod AC/DC:s lådor till utrustning och instrument och då började det bli på riktigt kändes det som. Folk gick omkring och vi fick alla vänta i en hall tills alla bussar anlänt, det var totalt 8 bussar med fans. När alla samlats så kom en person och talade i mikrofon, eftersom vi var så många. Han berättade lite kort om hur allt skulle gå till, samt att Malcolm och Phil ej fanns på plats. Phil hade fått lämna London dagen innan på grund av familjeskäl och Malcolms situation gjorde att han ej kunde närvara. Sedan meddelade han att vi skulle få höra nya singeln ”Rock Or Bust”, innan vi gick in i inspelningsstudion. De satte igång låten och alla lyssnade spänt och det fanns ett leende på allas läppar just då. När låten var slut så skrek alla högt och vilken glädje det var att få höra en ny låt efter 6 års väntan!!
Vi fick möjlighet att träffa David Mallet och hans assistent och överräcka en flaska “Moët Imperial” champagne till honom som tack för inbjudan! Han var otroligt tacksam och väldigt ödmjuk och trevlig! Han blev glad att äntligen få träffa “The Swedes” som vi fick heta under dagen! Vi lotsades in i inspelningsstudion och fick alla ställa oss runt den runda scenen, i olika nivåer. Scenen var rund och kulisserna skulle föreställa en bar. ACDCMACHINE:s killar stod bredvid varandra med våra t-shirtar på oss. När bandet kom in på scen så formligen kokade Black Island Studios. Nävarna i luften och alla skrek lungorna ur sig av att se världens bästa band bara några meter ifrån oss alla! Bandet var otroligt taggade och de hade nog inte förväntat sig det mottagandet de fick! De körde igenom ”Rock Or Bust” 6 gånger, och mellan tagningarna så gick bandet ibland av scenen och tog 5 min rast. När de stannade på scenen så skojade Brian mycket med publiken och det märktes att de stormtrivdes! En scen som alltid kommer finnas på näthinnan är när publiken unisont skrek: “MALCOLM!! MALCOLM!! MALCOLM!!”, då blev Angus märkbart rörd och känslosam! Brorsonen Stevie Young fick enormt mycket uppbackning från fansen, han är ju trots allt en Young och har gjort detta gig förut. (1988, Nordamerika-turnén då Malcolm befann sig på torken!) Bob Richards hette Phil´s stand in, och även han blev mottagen otroligt väl av alla fans, han passade perfekt in i AC/DC, samt är en spitting image av en yngre Phil Rudd! Vi fanns på plats i drygt 3 timmar, och sedan lotsades vi ut till hallen som vi kom från och fick matpaket och tid att snacka tillsammans om vad vi just upplevt.
Fick ni träffa bandet?
När sista tagningen spelats in så gick jag (Fredrik), och ställde mig högst upp i trappen där bandet skulle gå ut. De kom upp en efter en i trappen och jag fick chans att prata, ta i hand och klappa dem på axeln och säga ett par ord till alla i bandet. Jag tackade dem för musiken, för riffen och hur mycket de betytt för mig genom åren. Angus blev uppenbart blyg och gömde sig under skoluniformskepsen och sa ett lågmält och blygsamt: “Ahh, no worries mate, thank you very much!” på bred australiensiska. Brian som under hela dagen varit enormt uppspelt och lycklig, blev jätteglad över mitt ärliga smicker, och tog mig i hand och skrek: “YIIHAAA!!! Thanks!!”
Efteråt när vi skulle vänta på bussen så gick jag på toaletten och när jag öppnar dörren så står Angus framför mig med sin jätte till livvakt, Tim Brockman. Angus var på väg att signera folks biljetter, medans jag drog fram ett fotografi från ”Back in Black”-turnén 1980, medtaget på vinst och förlust, som Tim såg. Han avbröt Angus och sa: “There is a guy here on the left with a nice picture, look!” och pekade på mig. Angus tittade upp och sa : “Ahhh, a nice one!” gick fram till mig och signerade fotografiet med min penna. Han glömde däremot att ge tillbaka pennan, så min vattenfasta tuschpenna från GeKås i Ullared ägs numera av Angus Young!! Han använde den för att signera alla andras biljetter. Angus, läser du detta så är det OK att du behåller den!
Vad sas om Phil Rudds frånvaro?
En i crewet sa att han återvänt till Nya Zeeland på grund utav familjeskäl. Det var det enda som sas.
Vad vet du om tanken kring att en annan snubbe skötte trummorna?
Richards skötte sig utmärkt och fansen hade en stor förståelse för att Phil inte fanns på plats under dagen. Familj är familj! Bob blev väldigt bra emottagen av fansen och skötte sig exemplariskt.
Hur lät låten? Beskriv så bra ni kan!
”Rock Or Bust” är en genuin 80-tals AC/DC-låt i nytappning, med lite vibbar från 79:s ”Highway To Hell”- riff intro, blandat med ”Fly on the wall”. Det är svårt att jämföra låten med annat, men det låter som ett roligt och uppspelt AC/DC enligt oss! Klassiskt AC/DC tempo där man nickar med huvudet och vickar i takt med foten och man kan inte sitta still då man hör den! Det kan vara kommande turnés öppningslåt, det är inte helt omöjligt! Låten har 2 solon, och under solot så körde Angus med sin berömda duckwalk, till publikens stora förtjusning! Refrängen är enkel men sammanfattande för AC/DC: “In Rock We Trust, It’s Rock or Bust!”.