Amaranthe är åter ute på vägarna och sprider sitt gospel. Den här gången med “Massive addictive” i bagaget. Rocksverige tog sig ett snack med Olof och Elize när bandet nyligen stannade till i huvudstaden. Det blev ett underhållande samtal om bl a carolafläktar, granskning av youtubeklipp och det där med att Elize är ensam tjej bland en massa killar, vilket lett till en viss oro:
Jag såg mig själv i spegeln härom dagen och tänkte att jag blivit så jävla manlig! Jag bär ju runt väskor och sånt också. Jag har fått lite mindre rumpa och så. Jag tror man slutar att utvecklas som tjej och börjar producera testosteron, på riktigt, på grund av vilka man umgås med. Jag är lite orolig över att mitt adamsäpple blivit större.
Jag undrar lite över titeln ”Massive addictive”? Borde det inte vara ”Massively addictive” eller ”Masssive addiction”?
Olof: Äntligen är det någon som frågar! Det är helt korrekt, men det är lite som en ordlek. Vi lekte med olika sätt att sätta upp det. Vi ville ha alitterationen, ”Massive addictive”, men så testade vi att sätta bindestreck emellan eller ett slashtecken, men hur vi än vände och vred på det så såg det inte riktigt snyggt ut rent estetiskt. Vi skrev det sedan med stora bokstäver och det är inte satt i en ordföljd, utan det är två fristående ord egentligen. Det är väl det enkla svaret på frågan.
Så det är lika viktigt att titeln är estetisk tilltalande?
Olof: Verkligen. Det har vi ju redan i bandnamnet, exempelvis med tre A:n. Ett i mitten och två på kanterna, symmetrin i det hela. Det är inte bara det verbala och litterära, utan även det estetiska. Det är samma sak med texterna. Det låter ju dumt att säga det, men vissa textrader är mer eller mindre medvetet felaktigt formulerade för det är en ordlek, med risk för att låta pretentiös.
Hur var USA-turnén ni gjorde med Within Temptation alldeles nyligen? Jag kollade på upplägget och det var inga dåliga sträckor som skulle avverkas mellan städerna.
Olof: Den var grym! Det var faktiskt en konstig routing. Vi spelade i San Francisco och dagen efter i Denver, Colorado. Det var tredje dagen och vi åkte buss och sedan lite mer buss… och sedan lite mer buss efter det. Vi kom fram sent så in i helvete, typ en timme innan giget. Vi gjorde nästan bredsladd med turnébussen.
Elize: Jag kommer inte ens ihåg den dagen.
Hur är det att turnera med Within Temptation? Ni två måste vara en ganska bra matchning?
Olof: Ja och det var faktiskt ännu bättre än vad jag trodde. Vi spelade med dem i Transsylvanien förra sommaren och hängde lite då. Vi lärde inte känna dem på så vis, men när vi sedan fick erbjudandet så sa vi bara; ”Nu kör vi!”. Vi var i Schweiz när vi fick erbjudandet och då sa vi till management och bokarna, ”Lös det!”. Jag har varit ett fan av dem sedan 10 år tillbaka och dessutom har vi båda duktiga och vackra sångerskor. Det finns flera andra likheter, även om de är mer symfoniska och vi är lite mer moderna. Det är nog den bästa matchningen hittills. Vi har haft en jäkla massa powermetal tidigare, som Hammerfall och Kamelot. Inget ont om dem, men det här var nog bäst.
Hur stora hallar spelade ni i?
Olof: De gjorde sin första headlineturné där på sju år och samtidigt har vi börjat etablera någonting där. Det var ställen som tog 2000 till 4500, så det var bra som fan! I New York var det en bit över 4000 och likadant i LA. Det var bra uppslutning. Vi har ju spelat på alla de här platserna förr, så vi märkte att vi hade en stark fanbase där, så vi fick dem nog att svettas lite ibland.
Det måste ju även handla om att arbeta med att befästa er position och inte bara att giga? Tanken om att det ska komma fler människor vid nästa tillfälle?
Olof: Det är exakt det det handlar om. Hade det bara varit att man står stilla på samma ställe… de flesta av våra rundor har ju varit välbesökta, men ibland har man undrat varför man gör det? Men då påminner man sig själv om att det inte är för idag, utan för nästa gång.
Lär man sig något av ett annat band? Sitter man och snackar om rösttips med Sharon den Adel?
Elize: Det är ju kul bara det att det är en annan tjej med på turnén. Det är liknande situationer, förutom att hon har familj. Hon hade ju kontakt med dem varje dag. Hennes man är hemma med barnen. Det skulle inte min pojkvän kunna vara för han är ju hockeyspelare, så jag vet inte hur vi ska lösa det där? Det är ett dilemma. Jag får helt enkelt skita i att skaffa barn eller frysa in mina ägg. Jag hörde att Dominika i Army of Lovers gjorde det och tänkte ”Fan, vilken bra idé!”.
Olof: Vi kanske skulle göra en cover på ”Crucify”?
Elize: Åh, snälla! Jag älskar dem! Det är en av mina personliga idoler. La Camilla har inspirerat mig väldigt mycket, klädmässigt och så. Hon är ganska burlesk. Men åter till Sharon. Vi pratade lite röstteknik. Hon var lite dålig i sin hals i början av turnén och vi pratade lite om olika tips. Hon hade någon spray som hon använde och jag såg henne springa bakom scen flera gånger och spraya i munnen. Det skulle hjälpa stämbanden på något sätt.
Ensam tjej bland en massa killar? Det måste bli lite lumpenstil över det?
Elize: Absolut! De tänker ju inte på att jag är tjej.
Olof: Man försöker väl vara medveten, men ändå så…
Elize: Det roliga är att jag blivit lite mer ”killig” själv. Jag försökte ”fistbumpa” med min kille häromdagen och han sa bara ”Fan, skojar du med mig? Jag fistbumpar inte! Inte ens vi inom hockeyn gör det.” och jag sa bara; ”Förlåt, det är något jag börjat med nu.” Jag har varit ute på turné lite för länge. Det är sådana saker man inte tänker på. Jag såg mig själv i spegeln härom dagen och tänkte att jag blivit så jävla manlig! Jag bär ju runt väskor och sånt också. Jag har fått lite mindre rumpa och så. Jag tror man slutar att utvecklas som tjej och börjar producera testosteron, på riktigt, på grund av vilka man umgås med. Jag är lite orolig över att mitt adamsäpple blivit större. (skrattar)
Ni har en ny sångare, en ny medlem. Hur mycket påverkar det ett band, att någon ny kommer in?
Olof: Vi är ju sex personer och personer är mer eller mindre drivande. En person som kan verka mindre drivande påverkar också och om du tar ut den personen ur ekvationen och tar in en som är helt annorlunda, så kommer det att påverka mycket. Det var ganska roligt när Henke och Andy stod bredvid varandra. När vi gjorde turnén förra året så stod det klart, inte att Andy skulle sluta, men att han inte skulle göra den turnén och när de stor bredvid varandra tänkte jag; ”Fan, de är jävligt lika! Likadana skor, likadana byxor, likadan hårlängd.”, men de skulle inte kunna vara mer olika som personer. Andy var väldigt… hur ska jag uttrycka det här på ett bra sätt? Det var ordning och reda och väldigt rak. En ganska allvarlig snubbe, även om han gillade att garva också. Henke är väldigt skojfrisk och för det mesta väldigt positiv. Inget illa om Andy, men Henrik har tillfört en väldigt positiv stämning till bandet.
Funderar ni på ett livealbum?
Olof: Ja, men kanske mer en dvd.
Elize: Eller ett akustiskt album? Det hade varit coolt. När vi vill göra någonting så vill vi göra det jävligt bra och då vill vi lägga allt krut på det. Vi känner att vi inte haft resurserna eller möjlighterna att göra det än så länge.
Olof: Vi har inte haft tillräckligt med musik heller. Skulle vi göra en dvd skulle vi vara tvungna att spela alla låtar från båda skivorna, så kanske är det något som blir aktuellt med den här plattan.
Har ett livealbum spelat ut sin roll? Idag filmar alla och lägger upp på nätet och ofta i helt ok kvalitet.
Olof: Återigen, gör du det på riktigt med olika kamera vinklar och så, då blir det coolare. Det märkte vi när vi spelade på Loud Park i Japan. Där var det japansk effektivitet och de hade en ihopklippt livedvd klar 45 minuter efter att vi spelat. Men det är farligt att titta på för många youtubeklipp av sig själv och jag kan hålla med Anders fridén. Han är långt ifrån den ende som säger ifrån om den saken. Å ena sidan kan jag förstå att folk tycker det är kul att ha med ett minne från en spelning, å andra sidan spenderar folk hela sina liv framför en skärm, inklusive jag själv. Filma en låt och kolla sedan på giget.
Tittar man på klipp för att se hur man rör sig på scen? Diskuterar man om vad man ska göra på scen i de olika låtarna eller kör man bara helt fritt?
Elize: Jag skulle vilja säga att man kör helt fritt. I vissa partier har vi saker som känns naturliga att göra. Exempelvis att alla headbangar samtidigt. Det finns vissa givna saker som passar till musiken och då tycker man att det känns coolt att göra, men förutom det så är det helt improviserat. Jag kollar jätteofta på youtubeklipp, men det är för att jag vill analysera min egen insats. Ibland är det så jävla surt för pitchen ändrar sig, så det låter ju som att man sjunger för jävligt, men sedan kan man kolla klipp från en annan vinkel och då känns det bättre. Jag tror det är viktigt att analysera sin egen insats. Det är ju precis som min pojkvän och hockeyn. De sitter ju ofta hela laget och tittar tillbaka på hur de spelat. Han sitter och tittar på sig själv och jag sitter och tittar på mig.
Vad är målet för 2015?
Olof: tanken är att när vi nu åker iväg nästa gång, så ska vi försöka ta ett ordentligt kliv upp. Spela på riktigt bra ställen runt om i Europa. Det började i Finland. Nu spelar vi i den högsta ligan egentligen, förutom Hartwall Arena och nu ska vi försöka matcha det i Europa också, så att man känner att man tar ett steg upp och inte bara står och harvar på samma ställe.
Blir det bara Europa?
Olof: Vi tittar på Japan och USA, men det är mycket som ska passa ihop och det ska stämma med ekonomin och allt sådant där.
Märker ni av att det är många band ute och turnerar och att konkurrensen är hög?
Elize: Jag var inte med ute i svängen förr, men det jag hör är ju att folk säger; ”Nej, jag kan inte komma på det giget eller det giget.”. Det är band som spelar hela tiden och det är lite jobbigt för det blir inte lika speciellt när man väl åker ut på turné. Det är lite tråkigt.
Olof: Vi körde en headlinevända i USA och sedan Japan och Mexico och det var några kvällar när det var någon stor festival någon kilometer bort och vid sådana omständigheter kan man märka det. Nya plattan har ju sålt väldigt bra och förhoppningsvis ger det fler besökare.
Hur mycket av det här ni gör känns som jobb? Finns risken att det blir som vilket jobb som helst?
Elize: Jag personligen försöker att inte se det som business, för det är så tråkigt att känna att man bara är en produkt som säljer biljetter och bokningsagenterna skiter ju i mig för de vill bara tjäna pengar. Ibland kan jag bli deppig och bara känna att; ”Fan!”, så jag försöker stänga av den biten och tänka att jag gör det här för att jag älskar det och jag älskar att vara ute och spela och träffa fans. Man får helt enkelt välja att inte engagera sig i businessaspekten. (skrattar) Sedan finns det ju bandmedlemmar som måste göra det. Det är inte som vilket jobb som helst. Vi har inte A-kassa, ingen försäkring och vi är inte skyddade på samma sätt som en anställd. Jag kan alltid bli lite avundsjuk på folk som har det. Folk som har en fast lön och trygghet.
Olof: Att sitta och skriva musik, om man nu inte gör det som på ett kinesiskt löpande band, det kan nog aldrig kännas som ett jobb. Du får aldrig någonsin göra det för att anpassa dig till någon annan, ur mitt perspektiv i alla fall. Det måste vara en inspiration. Samma sak med livebiten. Visst, någon gång av alla hundratals konserter har det känts segt, men det känns ju inte som ett jobb. Man ser det ju som ett jobb och tar det på allvar, men samtidigt ser du ju det inte som ett jobb, om du förstår vad jag menar? Hade jag tagit ett steg tillbaka och jobbat med det jag gjorde innan jag började med musik, så hade jag förmodligen tröttnat efter fyra dagar och tyckt att det var misär. Det är svårt att få allt, men förhoppningsvis får vi det i framtiden.
Du har nämnt soloalbum i en del intervjuer, Elize? Är det något på gång?
Elize: Ja, jag ska bara hitta tid till det. Jag har ju skrivit sedan jag var 15 år gammal och har en hel del material. Man skulle kunna släppa det som ett dagbokskoncept? Jag känner det att det är tråkigt att ha en massa material hemma, som man aldrig släpper ut. Jag ska ju ställa upp i melodifestivalen 2015 och den låten har jag skrivit och det tyckte jag kunde vara en kul inkörsport för att komma ut med eget material. Det kanske kan bli starten? Planen är att så fort det finns tid, spela in och släppa det.
Blir det Carolafläkt på Melodifestivalen?
Elize: Det hoppas jag verkligen! Jag måste prova några gånger först, så jag ser att det inte torkar ut munnen. Det är ju det som är problemet, men ser jag att det är lugnt, då blir det nog en fläkt. Det är ju en klassiker!
Text: Niclas Müller-Hansen
Foton: Therés Stephansdotter Björk, Stephansdotter Photography