INTERVJU: Björn Strid från Soilwork och The Night Flight Orchestra

Imorgon drar The Night Flight Orchestra igång sin lilla Sverigevända. Vi tog oss ett kort snack med Björn Strid, som nyss kommit hem från en Europaturné med Soilwork. Gitarristen David Andersson gick tragiskt bort förra året, men han finns ändå med, som när NFO nyligen gick in i studion igen:

Vi drog plåstret och gick in i samma studio som vanligt, i Skara, och helt plötsligt var inte David där, men man såg honom överallt. Man såg honom springa omkring i korridorerna i ett par kalsonger och med en Old Ox i näven. Han var högst närvarande.

Hur var europarundan med Kataklysm som ni nyss var ute på? Det såg ut som att ni hade trevliga måltider och annat tillsammans.

Det var bra och en hel vecka i Frankrike, men cateringmaten var inte bra, om jag ska vara ärlig. Den brukar vara bra så jag vet inte vad som hänt. Folk har dåligt med pengar, så är det ju. Skit samma. Det är en konstig tid och det är svårt att sälja förköpsbiljetter, vilket vi inte är ensamma om, men under rådande omständigheter tycker jag det var ganska bra. Tyskland var helt fantastiskt och fullsatt i München med tusen personer. I Bochum var det 700 och sedan har det varierat lite på andra ställen, men det var absolut ingen spelning som kändes ”Vad fan ska vi här och göra?” Jag visste inte riktigt vad man skulle förvänta sig. Sedan har vi del två av turnén och vad gäller förköp har det gått riktigt bra. Det är ganska märkligt att den turnén vi var ute på gick segare än den som är längre fram i tiden. Det jag upplever är att folk är rädda för att köpa biljetter för de vill först se att turnén börjar rulla. Sedan köper de biljetter, så det är lite märkligt.

Det har varit en konstig tid och sedan kom inflationen. Det måste märkas när man turnerar?

Ja och det fanns inget riktigt mönster. Det var fullsatt i Ljubljana i Slovenien. Visst, vi har aldrig spelat där tidigare så kanske var det just därför, men vad vet jag? Paris var så där. Det var inte jättemycket folk och där brukar det alltid vara fullsmockat, så då blir man lite ”Fan, vad tråkigt!” Det är en annan tid och man får hela tiden försöka att inte ta det personligt, vilket är svårt att inte göra när man är där. Alla försöker måla upp det som att allt är som vanligt och så är det ju inte. Det är en konstig tid för alla, förutom Sabaton. De har väl spelat i 358 olika handbollshallar i Sverige… ha ha ha.

Du börjar, som oss alla, komma upp i åren och är ingen duvunge längre. Hur är turnélivet? Själv har jag problem med att bara ta mig upp från en fåtölj.

Visst är det så, men jag har fått lite perspektiv på tillvaron och känner att jag inte kan fortsätta så här, så som jag hållt på. Där med inte sagt att jag varit ett party animal, men jag har kört min lilla förfest i princip varje dag och sedan har jag märkt att inte ens det pallar jag längre. Jag har ändå druckit vatten efter giget och gått och lagt mig i tid, men sedan går det två veckor och så är det samma skit igen. Jag har en ny filosofi nu som jag applicerade på senaste turnén och jag kommer fortsätta med det. Filosofin är att så som jag gör hemma gör jag på turnén. När jag är hemma så dricker jag kanske en öl och en Gammeldansk två-tre gånger i veckan. Absolut ingen överdrift. Kanske tar man i lite extra på helgen och så gör jag på turnén och de andra dagarna är jag helt nykter. Sedan tränar vi två-tre gånger i veckan med bandet och det har vi faktiskt gjort den här turnén. Det är ett helt nytt liv och jag vet hur tråkigt det låter och alla har varit där och snackar om det, men det känns betydligt bättre och jag mår mycket bättre. Man hamnar inte i ett svart hål efter två veckor. Det blir inget sexpack… jag har tränat på turné förr och jag gillar att göra det, men då har man tränat på morgonen och sedan druckit Gammeldansk på kvällen och hur bra är det? Det är ganska motsägelsefullt. Nu var det lite som att vi visste vi skulle vara i Paris på en onsdag och då tar man några öl och det blir riktigt jäkla gött. Det blir inte det där jämntjocka och tråkiga där man mår lite halvdant. Jag har mått bättre och jag sjunger lite bättre så what´s not to like?

En sak jag tänkt på är titeln ”Övergivenheten” och David. Det hänger ihop lite nu.

Ja, det är sjukt hur målande det är och vilket soundtrack det är till det som hänt. Det är bisarrt och man har kanske inte insett det förrän så här efteråt. Jag läser texterna och just där och då var jag så trött på det där mörkret som omgav David och mitt uppdrag blev att försöka introducera honom till en annan värld. Jag har inga problem att öppna dörrar till mörkret, men jag kände att jag måste balansera upp det och försöka med all kraft jag hade, visa en annan väg för honom där vi kunde mötas igen. Jag försökte kommunicera musikaliskt och textmässigt, så det blev som en motpol till det han skrev och tillsammans skapade det… det låter väldigt pretentiöst, men jag tycker det är ganska påtagande när man lyssnar på plattan, att det finns en otrolig närvaro och den är jag oerhört stolt över för det är så jävla mycket på riktigt. Det är svårt att göra det mer på riktigt än så.

Vad kommer du sakna från David rent musikaliskt?

Han var ganska oförutsägbar och lekfull i sitt spel. Jag gillade inte allt han skrev och vi var ganska olika och hade ganska olik musiksmak, även om vi hade många gemensamma nämnare som vi kunde ”highfiva” till och kramas och gråta över. Jag saknar honom på det sättet att han kunde överraska musikaliskt och att han hade otroligt bra tajming med allt. Humormässigt så visste han alltid vad han skulle säga. Helt vansinnigt. Jag kan inte minnas en enda gång då det var ”Aj aj aj, det där kanske inte…”, förutom när han kanske var full i någon intervju. Annars, när han var i sina fulla sinnes bruk så var det få som hade en tajming som honom. Otroligt bra humor. Jag saknar alla de där grejerna, som var ganska frekventa innan han trillade ner i avgrunden på riktigt. Hur han kiknade av skratt och hans fantastiska humor och igenkänningsfaktorn i allt han pratade om. Det kan jag sakna som fan. Man kommer på sig själv jämt och ständigt ”Fan, det där måste jag ta upp med David! Nej, han finns ju inte…” Den är tuff. Du vet i tonåren när tjejen gjorde slut och du till slut lyckades somna efter att ha gråtit dig halvt fördärvad och sedan vaknade du på morgonen och då slog det dig igen, ”Shit, det är slut!” Det är den känslan upphöjd till tio och den slår dig ofta. Det känns så jävla overkligt.

Känner du själv att du fått en annan syn på liv och död i och med det som hände med David?

Ja, det kanske jag har. Det är klart man inte går opåverkad ur en sådan här grej, så det tror jag nog. När jag var elva år gammal gick min morfar bort och då fick jag se honom ligga på sängen i hemmet och det får man inte riktigt göra nuförtiden. För mig var det en ganska omvälvande upplevelse. Han fanns precis och sedan finns han inte längre. Sedan var jag väldigt nära min mormor när hon gick bort 94 år gammal och somnade in till Soilwork. När hon försvann var också en tuff tid. Det är ganska lustigt för David var också lite tight med henne och han bjöd in mig och min mormor på nyårsfest någonstans runt 2010 kanske och då tog jag och mormor färdtjänst från Helsingborg ner till Malmö. David gick runt i kostymbyxor, öppen skjorta och barfota och flamberade rödbetor i Gammeldansk. Ett jättehärligt minne och min mormor blev niad hela kvällen så hon var helt lyrisk. Det är ett av de finaste minnena jag har av David. Han jobbade som överläkare på MAS då. Vi skålade i champagne och kollade på fyrverkerierna och sedan tog mormor och jag färdtjänst tillbaka till Helsingborg och vi tog med en kvarting whisky i bilen och delade på den. Hon var ändå 90 bast då och när vi kom fram till hennes lägenhet så var hon rätt glad i hatten och sa ”Björn, ska vi inte ta oss en whisky till?” med då sa jag ”Nej, nu får det fan räcka! Nu går vi och lägger oss.” Just hur han bjöd in henne och hur fantastiskt det var med hela hans familj, det glömmer jag aldrig. Det var tufft när hon gick bort och sedan då David också. Han var lite äldre än jag, men jag har nog inte haft någon i min egen ålder som ryckts bort från mig på det sättet och det kommer nog ta tid. Jag tror nog att jag kanske inte riktigt har förstått det fullt ut. Det påverkar en.

Visst var NFO i studion nyligen? Vad hände där?

Ja, det var precis innan turnén med Soilwork. Vi spelade in tre låtar var av en av dem kommer att släppas i slutet av mars. Det är en jävla dänga. Vi drog plåstret och gick in i samma studio som vanligt, i Skara, och helt plötsligt var inte David där, men man såg honom överallt. Man såg honom springa omkring i korridorerna i ett par kalsonger och med en Old Ox i näven. Han var högst närvarande, men det var ändå en positiv upplevelse. Man var lite nojig inför hur det skulle kännas, men det kändes faktiskt jättebra. Vi hade jättekul tillsammans, David var högst närvarande och vi spelade in några riktiga dängor.

Finns det fler idéer på lager till ett nytt album?

Ja, men jag tror inte det blir ett nytt album förrän nästa år. Jag gissar att det i alla fall blir innan nästa sommar. Det kan bli att det bara blir singlar, men det kan också bli att de hamnar på skivan. Vi får se. Det är bra skit i alla fall.

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Björn Olsson