Herr Tägtgren har många järn i elden. Efter att ha slappat i soffan ett halvår tog han tag i saker och ting och är nu aktuell med en ny Pain-låt, kommande album med Joe Lynn Turner och Hypocrisy. Vi ringde upp Peter för att stämma av läget och han berättade bland annat om att åka hem i rullstol från turné, att han idag inte har kontakt med sin polare Till Lindemann, filmhelger med Alexi Laiho, ålderskriser och att han aldrig kommer att skriva sin självbiografi:
– Nej, jag vill inte tala om vad jag har gjort. Jag skäms. (skratt) Tyvärr. Det är så mycket knäppa grejer man gjort. Inget olagligt, men bara dumma, jävla grejer. Jag pallar inte. När man varit gift tre gånger och skild tre gånger, då kan du tänka dig det också. Nej, det behåller jag för mig själv så får väl tanterna berätta om det i sina egna biografier om vilken jävla make man var.
Du har, precis som undertecknad, passerat 50-strecket. Har du upplevt någon form av 50-årskris, eller har du tidigare haft någon ålderskris?
Jag tror man fick en ålderskris när man var 30, eller innan man blev 30 och sedan innan man blev 40 och innan man blev 50. Vi får väl se om tio år igen. Det är kriser hela dagen.
Var det bara grejen med att bli gammal eller något annat?
Jag tror det var värre tidigare, före man blev 30, att man blev livrädd över att bli gammal. Nu bryr jag mig inte mer faktiskt, om jag ska vara helt ärlig. Loppet är kört och jag skiter i om jag dör imorgon eller om jag gör det om 30 år, whatever! Lite grand så.
Jag trodde inte det skulle bli så, men ska jag nu resa mig ur en fåtölj så känns det i hela kroppen.
Ja, visst är det väl så. Man är ju stel som en pinne. Det är inget snack om saken.
Gör du någonting för att hålla dig igång?
Jag och brorsan och några grabbar brukar gå tre-fyra km om dagen runt fem dagar i veckan, men nu har det inte blivit så mycket på sista tiden. Det är vad vi försöker hålla igång. Man sitter hela jävla dagen. Det finns ju inga muskler kvar i ryggen. Man sitter bara som en märla, men det gäller ju alla. Dagens ungdomar sitter bara och stirrar in i telefonen eller vad det nu är.
Apropå nya låten ”Party in my head” så är min bild av dig och dina band att festandet alltid funnits nära till hand. Gary Holt (Slayer, Exodus) gick nyligen ut med att han lagt alkoholen på hyllan. Samma sak med Andreas Kisser (Sepultura). Hur känner du själv inför det? Har du haft de tankarna?
Det är ju jättebra för då blir det mer sprit till oss. (skrattar) Det är hur bra som helst. Jag känner Gary Holt och jag har känt honom i många år. När vi åkte på turné med Pain och Exodus då hade han också slutat. Han kommer och går lite hur han vill med det, men så länge han mår bra så är det bra.
Det slår lite hårdare idag än när man var 25.
Det är två dagars bakfylla för mig. Min mage är helt trasig. Det blir mindre och mindre definitivt, det är en sak som är säker. På turné super jag knappt. Jag känner mer att jag vill vara bra på scen. Jag vill imponera så gott jag kan med det bästa jag kan, så att säga. Det är sällan jag dricker på en turné. Jag kanske dricker två gånger på en turné då jag riktigt festar, men förut var det att man drack alla dagar utom två och ordentligt också. Vi (Hypocrisy) var väl ganska kända att vara fullaste bandet i världen. Det var brandlarm och ja jag vetefan. Trasiga hotell och tjofaderittan och sedan upp på scen. Jag fattar inte hur man pallade med det?
Hur orkade du? Även om du var yngre så…
Ja, kroppen fick smaka. Vi höll ju inte på med droger och sådant skit. Vi kör stenhårt med sprit. Vinet kom väl in på slutet av 2000-talet och man började tagga ner lite grand, men då dricker man tre-fyra flaskor istället. Jag vet inte vad som är bättre. Sista Hypocrisy-skivan 2013 då var det knappt något supande alls. Reinar har slutat supa helt och Micke tar det också lugnt. Jag dricker knappt någonting heller. Jag och Elof brukar väl ta en lite fylla tidigt på turnén och sedan är det bra för då ligger vi bara och kippar efter luft hur länge som helst. (skrattar)
Minns du något riktigt episkt party?
Åh fy fan, det var så många så jag vet inte ens var jag ska börja eller sluta någonstans, om jag ska vara helt ärlig. Jag kommer ihåg sist vi var i Grekland, vilket var tio år sedan kanske. Då var det en jävla fylla kan jag säga. Jag satt i rullstol när jag åkte hem för jag kunde inte gå. Jag trillade ner från någon jävla trappa, en sådan där marmortrappa som de hade på hotellet. Jag tömde en pulversläckare in i ett rum, till grannen för att han var så jävla dryg och jobbig och dunkade i väggen hela tiden. Sedan skulle jag springa därifrån och snubblade. Troligtvis åkte jag hela vägen ner. Det händer grejer hela tiden.
Är Ryssland och öststaterna Pains största marknad? En sak jag tänkte på när det gäller nya låten, är att en väldigt stor del av kommentarerna till videon på YouTube är på ryska.
Ja, något så jävligt. Management håller pejl på det där med Spotify och allt och vilka länder som lyssnar och så. Det knäppaste är att Sverige ligger i topp. Jag fattar inte det. Det som om de vaknat till liv igen. Jag har ingen aning. Annars brukar det vara Ryssland, Ukraina och Belarus som är bland de högsta och sedan Mexico, USA, Tyskland, men nu är det Sverige så jag vet inte vad som hänt. Jag fick en nytändning i Sverige. Det är kul som fan och jag klagar absolut inte.
Det tog inte lång tid innan folk drog upp Neil Young-kortet om nya låten och likheten med ”Keep on rockin´in the free world”
Jag såg det och jag gick in och lyssnade på den låten. Det är väl någon frasering som är i samma takt. Bakgrundsmusiken ligger och pumpar på samma ton hela tiden och det gör inte jag. Jag förstår inte riktigt, men ja ja… vi får väl hoppas att herr Young tycker det går bra. Jag vet inte vad jag ska säga för det var inget jag hade planerat.
Det händer ständigt att en låt släpps och den påminner om något gammalt. Man undrar alltid om det är medvetet eller omedvetet?
Det finns bara tolv jävla toner så att det inte händer oftare är ett under, tycker jag. Det kommer nog bara bli värre och värre framöver för oddsen krymper för att haka på någonting som redan finns.
Det är lite ”Big Lebowski” över dig i videon. Är det en favoritfilm?
Precis. Ja, det är det absolut. Jag och Alexi (Laiho 1979-2020) brukade kolla på den hur mycket som helst så det är en liten tribute till Children of Bodom, men det var faktiskt regissören som kom på det och sa ”Du ska se ut som honom!” och jag svarade bara snabbt ”Yes!” En snilleidé tyckte jag. När vi spelade in ”Blooddrunk” (2008) i Finland så kollade vi på den filmen hela tiden, så det är ett kärt minne.
Vad minns du av Alexi?
Vi var ju ”brothers” Jag brukade flyga över dit fast det inte var några spelningar eller någonting och så hängde vi bara. Vi kunde sitta en helg och bara snacka skit och bara vara, så att säga.
Vi är i den åldern nu att folk försvinner, oavsett om det är sjukdom eller någonting annat.
Ja, det är fan skumt. När vi växte upp och lyssnade på musik eller kollade på film och man var i 10-11-års åldern, så börjar de ju nu droppa av som bara den nu. Förutom Rolling Stones då. Jag vet inte riktigt vad de har gjort. (skratt)
Joe Lynn Turner är med i en millisekund i videon. Är hans platta klar eller hur ligger det till?
Ja, den är klar. Kan man säga så? Jag vet inte. Vi ska väl gå ut med det någon dag och presentera det för världen, men allt är klart. Det är en jävla bra skiva kan jag säga.
Kan du säga om den är väldigt olik det han gjort tidigare?
Eeehhh… nej, du får tänka mer på vad jag har gjort. Det är inte hip hop om vi säger så. Han är rolig som fan. Han måste fan ha adhd för han studsar omkring mer än vad en annan gör. Han är 70 bast liksom. Han är en förbannat duktig sångare! Så jävla tonsäker. Ingen autotune eller sådant skit. Han sätter skiten och han är född som sångare. Legendariska sångare som sjöng förr i tiden, det fanns ingen autotune då. Lyssna på Led Zeppelin och Deep Purple och allt det där. Fy fan, de sjunger hur klockrent som helst!
Han bjöd inte på någon rolig Yngwie-story?
Åh fy fan! Både med Ritchie (Blackmore) och Yngwie, you name it. Vilka grejer alltså, men det får du ta med honom. jag tänker inte för något vidare. (skratt)
Den tid som varit. Hur har du själv fixat pandemin och överlevt? Låten ”Party in my head” är ju en känga åt det som varit?
Jo, visst är det det. Jag började när vi var klara med Lindemann-turnén i mars 2020. Vi fick ställa in de tre sista gigen och sedan åkte jag hem och la mig på soffan i ett halvår, gick upp tio kilo och låga bara och klickade på tv´n. Jag var helt slut och jag har varit helt slut sedan 2015. Jag behövde verkligen det här breaket, för min skull. Sedan är det tragiskt med alla som förlorat jobb hit och dit. Kompisar, crew, musiker och allt. Det känns för jävligt, men det verkar som att alla har hittat en ny grej. Vissa har fått jobb och trivs som fan och det är knappt så man får med dem ut på turné igen. Men jag tog det jävligt lugnt ett halvår och sedan började göra färdigt Hypocrisy-skivan som legat på is så jäkla länge och sedan gjorde jag färdigt det här projektet och två låtar med Pain.
Finns det mer Pain? En ny platta?
Det som gäller nu är att första låten från Hypocrisy kommer i augusti. Jag ska försöka skriva en låt till med Pain och slänga ut den före och medan vi väntar på Hypocrisy så ska jag skriva en ny skiva. Det är min plan, så jag hoppas att den kan vara ute första halvåret 2022.
Lindemann då? Vad var anledningen till att du hoppade av?
Ja du, har du en timme eller? (skratt)Vi säger så här. Vi såg väl inte på allt på samma sätt, om vi tar det så. Två skivor och det tror jag var bra. Det var inget som jag ville satsa mitt liv på.
Har ni kontakt idag?
Nej.
Men ni har väl känt varandra länge?
Ja, sedan 99 tror jag. Han har varit hemma hos mig och vi har träffats. Vi har haft en lång vänskap, men det är kanske bättre att ha det så och inte jobba tillsammans.
Det är väl lite sorgligt att det är så?
Jo, visst är det väl det, men det märks att vi är helt olika. Vi trodde vi var väldigt lika och vi klickade, men sedan när det blev turnéer då kände jag ”Nej, det där går inte.” Jag var nästan på väg att hoppa av innan vi drog turné. Så kan det bli.
Jag tänkte nog också initialt att ni var väldigt lika.
Ja, ja absolut! Men det är mycket grejer och mycket folk runt omkring som jag hatar, så det är inte personligen han. Det är mycket runt omkring som jag inte pallar med.
Du har inga andra projekt på gång?
Räcker inte det här? (skratt) Det blir mycket i år med mitt jävla ansikte på, kan jag säga. Först den här Lindemann-dvd´n (Live in Moscow) och sedan Pain-grejer och mer Hypocrisy och det nya projektet. Folk kommer kasta sten på mig när jag ska gå till affären. (skratt)
Du har levt ett intressant och kul liv och du har rest över hela världen. Har du någon gång tänk på att sätta dig ner och skriva ihop något i bokform?
Nej, jag vill inte tala om vad jag har gjort. Jag skäms. (skratt) Tyvärr. Det är så mycket knäppa grejer man gjort. Inget olagligt, men bara dumma, jävla grejer. Jag pallar inte. När man varit gift tre gånger och skild tre gånger, då kan du tänka dig det också. Nej, det behåller jag för mig själv så får väl tanterna berätta om det i sina egna biografier om vilken jävla make man var.
Vilken är den senaste KISS-prylen du inhandlat?
Inte inhandlat, men jag bytte mitt gamla flipperspel mot ett nyrenoverat, så det var väl det sista jag gjorde. Det förra funkade, men står det i 20 år så krackelerar all plast och allting. Killen som levererade fick det gamla och så la jag pengar emellan. Jag är mest inne på Aucoinmerchen. Jag tog nyligen fram mina gamla POSTER och jäklar vilket tjockt papper det är. Helt sjukt! Hur många regnskogar försvann där? (skratt) Det är så jävla snygga bilder så det är helt sjukt. Det är helt underbart! Och vilka jävla fotosessions de gjorde! Om man tittar på bilderna från 75-76, det skulle kunna vara idag. Kvalitén och allting. Helt sjukt. De visste vad de gjorde eller så hade de tur. Jag vet inte. De gjorde det bra, om vi säger så.
Text: Niclas Müller-Hansen
Foto: Therés Stephansdotter Björk (live, studio)