INTERVJU: Scott Gorham från Black Star Riders

När man gör intervjuer blir det ofta att vissa saker inte kommer med. För en tid sedan snackade jag med Scott Gorham för Sweden Rock Magazines räkning och hittade nu lite sådant som blivit över.

 

Har du något kul konsertminne?

Jag träffade Jimi Hendrix en gång. Jag tror jag var 16 år gammal och mina kompisar var 17. Vi snodde min mammas bil och körde till Earl Warren Showgrounds för vi visste att Hendrix spelade där. Han öppnade för Moby Grape, men vi brydde oss inte alls om dem utan för oss handlade det bara om Hendrix. En av mina kompisar hade tänkt ut en plan, vilket jag inte visste om och han berättade det först när vi kom fram till parkeringsplatsen. Han tog fram en gammal, rostig verktygslåda och gav mig en rostig metalltråd som jag skulle vira runt armen. En annan polare fick en ficklampa som inte fungerade och så bar han verktygslådan själv.

Vi gick fram till sceningången och han bankade hårt på den. En snubbe öppnade och frågade ”Vad vill ni?” Min polare svarade snabbt ”Vi är från elbolaget.” Just då tänkte jag ”Är det planen? Att vi kommer från elbolaget? Skämtar du?” Jag trodde snubben bara skulle be oss dra åt helvete, men han tittade på oss och sa bara ”Kom in då!” Vi gick in och korridoren var riktigt mörk så vi såg inte riktigt vart vi skulle gå, men vi hittade en soptunna och slängde ner allt i den. Längre fram såg jag ett ljus från en dörr som var öppen. Vi tog sikte på den och hoppades att det var scenen. När vi gick förbi tittade jag in och där stod Jimi Hendrix med sin gitarr och värmde upp. Jag var ju bara 16 och stannade upp helt och förväntade mig att säkerhetsfolket skulle komma när som helst och slänga ut oss.

 

Min polare gick rakt in i rummet och hade en kamera med sig. Han frågade om han fick ta en bild och jag kände bara ”Nej nej nej!”, men Hendrix svarade ”Självfallet. Kom in!” Jag kunde inte fatta att det hände. Jimi snackade med oss i fem minuter och sa sedan ”Jag måste göra mig i ordning nu, men ha så kul ikväll!” och skakade hand med alla. Det var helt otroligt, men vi visste inte vart vi skulle gå. Till slut hittade vi fram till scenen och Jimi var helt fantastisk på scen. När sedan Moby Grape kom ut så gick två tredjedelar av publiken. Det var en kul dag. Det roliga är att de andra två polarna jag gjorde det här tillsammans med, har helt olika versioner av vad som hände.

För en tid sedan intervjuade jag Ricky Warwick och då hade nyligen bombdådet i Manchester skett och sedan dess har det åter skett terrordåd i London. Hur känner du inför sådana händelser? Ni reser mycket och ni står på scen, där det tyvärr också skett hemskheter.

Det är något som du aldrig egentligen behövde tänka på tidigare. När vi brukade turnera på Irland så skedde det bombhot och militären kom för att kolla i omklädningsrummen efter mystiska paket. Det här är annorlunda. Man spränger bomber och skjuter i syfte att döda människor, som i fallet med Eagles of  Death Metal. Vi hade spelat i det området tre dagar före, så det kändes som ett tärningskast. Vilken dag ska de välja? Jag brukade säga till folk i USA som undrade hur jag kunde bo i England, “Det smäller ju bomber varje dag!” Jag sa “Visst händer det, men du måste ha en otroligt otur för att vara där när det väl sker. Och för att lugna ner dem ännu mer sa jag “Det tog IRA 20 år att döda 2000 människor och det händer varje år i USA, så håll käften!” Det är hemskt och det känns som om världen plockas sönder del för del och alla är osäkra på vad som händer, speciellt med Donald Trump som president och i England har du hela grejen med Brexit. Vi dras alla in i politiken oavsett om vi vill eller inte.  Tråkigt va? (skrattar)

Jo, så är det ju. Man får ta det dag för dag antar jag och försöka se det från den ljusa sidan.

En dag  i taget, som alkoholisten sa. (skrattar)

Tror du att du någonsin kommer ge ut ett soloalbum?

Du, jag har fått den frågan så många gånger. Jag ser nog 21 Guns lite som ett soloprojekt, även om det var jag och basisten (Leif Johansen) tillsammans. Jag skrev mycket av materialet på de två albumen. Saken är att jag verkligen älskar att spela med ett band istället för “Och den stora attraktionen ikväll är The Scott Gorham Experience!” Jag har aldrig haft det egot för att göra något sådant. Jag har varit väldigt lycklig med att göra det jag gör och ha kul. “No pressure, baby!” (skrattar) “I´m a chickenshit!” (skrattar)

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Therés Stephansdotter Björk