JOHNNY THUNDERS: Recension av “Looking for Johnny”

Rocksverige har tagit sig en titt på filmen om Johnny Thunders. Mannen i sig är en legend och det har skrivits x antal spaltmeter om gitarristen, men hur bra blev filmen om hans liv? Tja, kanske inte helt tillfreddställande om vår recensent får tycka till:

“Looking For Johnny innehåller inga nya liveklipp, det är mest gammal skåpmat och avsaknaden av en riktigt bra arkivintervju med Johnny är enormt stor.”

 

Då kom det alltså till slut en film om min store idol, Johnny Thunders. Lech Kowalski gav sig på ett försök för ett antal år sedan, “The Last Rock And Roll Movie”, men eftersom han inte lyckades få rättigheterna till musiken som användes i filmen, klippte han om rubbet till en film om Dee Dee Ramone istället; Hey, Is Dee Dee Home.

Danny Garcia har i alla fall fått rättigheterna till musiken åt sin film; Looking For Johnny, och soundtracket som lär komma senare i höst kommer nog att bli bra. Filmen då? Jo, det som slår mig när jag sett den är att jag är osäker på vad Danny Garcia ville säga. Filmen tecknar ett ganska ok porträtt av Johnny Thunders, från födseln till sin död i New Orleans. Inte mycket nytt kommer fram, trots att Danny fått många av de som fortfarande lever och som kände Johnny att prata.

En sak som stör mig är att många som blir intervjuade endast får bidra med en mening eller två, inga sköna stories, inga personliga reflektioner. Att sedan David Johansen från New York Dolls-tiden, Richard Hell från The Heartbreakers och Wayne Kramer från Gang War, alla avböjt att medverka, är synd. Deras minnen kunde behövts.

Looking For Johnny innehåller inga nya liveklipp, det är mest gammal skåpmat och avsaknaden av en riktigt bra arkivintervju med Johnny är enormt stor. Rent filmtekniskt så är klippningen lite ojämn, ibland är där riktigt snygga sekvenser för att sedan klippa till intervjuer med Stevie Klasson, Michael Thimren och Lotten Sunna i samma miljö med samma bakgrund. Inga av Johnnys barn, eller de två kvinnorna som han hade dem med, ville medverka och det gör att man inte lär känna människan Johnny. Det enda filmen gör är att bidra till myten Johnny Thunders.

De flesta som kommer till tals säger i stort sätt samma sak, att Johnny var en grym gitarrist och att han var en narkoman som inte kunde sluta. Dock verkade Johnny ha någon förmåga att få alla att tycka att han genuint var en hygglig kille och att de som arbetade med honom kände sig utvalda. Jag väntar fortfarande på den ultimata filmen om Johnny Thunders. Danny letade efter Johnny, men fann honom inte.

Text av: Mikael Ekström