Q&A med Daniel Fröjd Wasberg i Clay

Clay är ett svenskt band som nyligen släppt en EP bestående av fem låtar. Musiken bär märkbara spår av TOOL och får sorteras in i den proggressiva genren. Vi skickade några frågor till en av medlemmarna.

Berätta lite om bandets uppkomst.

Idéen bakom det här bandet började med att jag pratat med delvis sångaren i mitt förra band, samt med gitarristen Daniel Nordström. Jag och Daniel har pluggat samtidigt på universitet här i Piteå och under mitt sista år så pratade vi om det här. Vid det tillfället var jag, Daniel och Jonathan Fjällström musiker till artisten JAHN här i Piteå, som vi sedan började avvika från. Då vi tre spelat tillsammans och projektet redan var som en idé kollade jag och Daniel med Jonathan om han ville spela trummor. Han tackade ja och vi var då 4 stycken som hoppade in i replokalen och började lira lite. Idag är vi bara tre stycken då sångaren under arbetet med EPn var tvungen att hoppa av bandet pga personliga skäl. Bandet just nu är Daniel Nordström på gitarr och han är en av dem som sjunger på EPn. Han pluggar just nu till musiklärare på Piteå musikhögskola. Jonathan Fjällström på trummor och han pluggar Rockmusiker på Piteå musikhögskola och slutligen är det jag som spelar bas. Jag sjunger också på EPn och är den som mixat allt. Jag är utbildad ljudtekniker från Piteå och jobbar just nu på Norrbottensteatern som ljudtekniker och scenmästare.

Hur hittade ni fram till ert sound?

Vi var alla med på idéen om att spela mycket progressivt, då det är en genre vi alla tycker om. Men vi känner inte heller att vi ska begränsa oss. Vi ska forma vår musik och gjuta den till vad vi anser låter bra, därav namnet CLAY.

Är TOOL husgudar?

Det är inte nödvändigtvis så att TOOL är “husgudarna”, men de har ändå ett stort inflytande på vår musik. Men det har även Gojira, Steven Wilson, Dream Theater med flera. Vi kanske spelar just den typen av progressiv musik som andra förknippar med genren, men känner vi att musiken speglar känslan och berättar vår berättelse och låter bra, så är det dit vi vill komma.

Berätta lite om låtarna på er EP.

Låtarna på EPn är tänkt att kunna lyssnas på var för sig, men att de skapar en djupare mening när man lyssnar på hela EPn i följd. Vår tanke är att lyssnarna ska kunna tolka musiken själva och finna vad de betyder för dem. Med det sagt så kan man ju också pussla i ljudet och texten då vi känner att allt hör ihop – den röda tråden, låtarnas titlar och omslaget. Om man försöker undersöka omslaget, lyssna på varför vissa saker i låtarna har vissa typer av ljud eller har en specifik plats i ljudbilden så kan man även pussla med texten och hitta en inre mening. Exempelvis är denna fras något man kan hitta och tolka på olika sätt “Can’t you see, see me too? Use me today will I get by? Now you see, see me too. Use me today, now why so shy?”. När vi skrev dessa textrader hade vi en stor avsikt med att detta ska kunna tolkas på olika sätt och kanske spegla lite av vem man är.

Omslaget?

Vi anser att Paul Thureau från Obliviart har gjort ett fantastiskt jobb med omslaget och verkligen tryckt på detaljerna. Han har gjort ett superjobb och vi är supernöjda. Thomas Eberger på Stockholm Mastering har mastrat och även där är vi riktigt nöjda!

Text: Niclas Müller-Hansen