Rockers i Malmö verkar hedra vilodagen framför att gå på rockkonsert…
Det var i alla fall inte många som hade dykt upp på KB igår när första bandet, The Dogs, drog igång kl 19:30. The Dogs är ett gäng norrmän med en galen sångare som är så lång att han nästan slog huvudet i taket på KB. Den ganska glesa publiken stod långt från scenen vilket gjorde fotograferna extra utsatta för sångarens långa armar. Han snodde kameror och försökte också trycka undertecknads huvud i sitt skrev, vilket han skall vara jäkligt glad för att han inte lyckades med! Men kul norsk punk var det trots allt!
Efter hand trillade det in mer folk på KB och när Dead Lord körde igång kl 20:15 kändes det inte så tomt längre, även om det nog inte var med än ett drygt hundratal på plats. Dead Lord är ett perfekt band att slänga in för att få igång publiken! De spelar en skön Thin-Lizzy-osande hårdrock med en spelglädje som smittar av sig och får hela publiken på bra humör! Att ha en stor såpbubblemaskin på scen kanske inte känns så rocknroll, men det är det i alla fall när Dead Lord har det!
När så väl Kvelertak kliver upp på scenen har Malmös rockers till slut vaknat och lyckats hitta till KB och det är i alla fall halvfullt, men det känns som det är fler då alla vill stå nära scenen. Sist jag såg Kvelertak, på Sweden Rock för två år sedan, hade Erlend Hjelvik en uppstoppad uggla på huvudet i inledningen av konserten. Nu har han bytt upp sig till en mer högteknologisk ugglemask med lampor i! Jag gillade den uppstoppade ugglan bättre!
Men konserten i övrigt då! Tja, vad skall man säga! Fy fan vad bra Kvelertak är! Erlend är överallt hela tiden och tar upp större delen av scenen så de fyra andra framför trummorna får stå lite ihopträngda ute på kanterna, men de köttar på bra ändå! Publiken gillar vad de ser/hör och röjer lite lagom söndagsmycket! Hade det varit fredag eller lördag hade kanske temperaturen (och mängden öl) i publiken varit något högre! Om det var bra, dåligt eller ok ljud var inget jag noterade, det var för bra för att man ens skulle tänka på en sådan sak. Ett mycket bra avslut på helgen!
Text och foto: Björn Olsson
Kvelertak, Pustervik 24/10
Kvelertak. Skulle jag beskriva dessa norska dynamitknippen med ett ord skulle det nog få bli just Kvelertak (stryptag), eller kanske Kvelerattack. För det är så det känns när de kliver på scenen och gör sig redo att mangla ditt ansikte till grus. Luften på stället sugs ihop och samlas till en liten boll som bandet låter vila på scenen i så många sekunder det krävs för att du helt maniskt ska stå och stirra på en bomb som när som helst kommer explodera. Och sen smäller det som bara fan!
Kvelertak är på korståg med ny platta, lite av ett nyare sound och även en ny mask som får bekläda Erlend Hjelvik’s (sång) ansikte under den första låten. Vi som blivit överkörda av Kvelertak tidigare kommer aldrig glömma den morbida ugglan med brinnande ögon som tidigare bars likt en fornnordisk offerritual. Den nyare och inte lika provocerande masken är kanske inte lika iögonfallande men nog så passande till bandets image. Den gick faktiskt att springa runt med också vilket gjorde startskottet av giget lite intensivare än tidigare (om det ens var möjligt). De nya låtarna känns dock inte lika självklara som första skivornas livedängor men trots det märkte jag ändå att folk som nyss upptäckt detta fantastiska band inte alls saknade låtar i repertoaren vilket tyder på att även om jag kanske inte blev slagen till marken den här gången så gick majoriteten hem med nyfunnet adrenalin som sällan skådas. Kvelertak kan nog gå upp och spela vilken låt de vill. Energin är så jävla bra. Det enda kassa med spelningen var att den tog slut.
Text: Coffe Bloodsprängd