REFUSED: Intervju med Dennis Lyxzén och David Sandström del 1 av 3

På torsdag den 30 juli inleder skivaktuella Refused sin andra USA-turné för året i Atlanta. Umeås hardcore-legendarer agerar öppningsakt åt Faith No More i sju städer, bland annat i Madison Square Garden i New York.  David Bogerius har intervjuat Refused-sångaren Dennis Lyxzén och trummisen David Sandström. I den första delen av tre berättar de bland annat om sina tankar om dokumentärfilmen “Refused are fucking dead”, hur det var att spela med Metallicas tomma snakepit framför scenen och de stora skillnaderna mellan turnélivet förr och nu.

Dennis Lyxzén: Omständigheterna runt omkring turnéerna är ju väldigt mycket bekvämare nu. Man kan väl säga att det inte är så mycket sova i en soptunna och äta grus som det var på 90-talet. Det gör ju att det blir lättare att turnera. Men sen är det också så att folk blir äldre och det som gör det svårare att turnera är det här tråkiga, alltså inte tråkigt så men när folk blir äldre har man andra förpliktelser som familj och barn och det är det som gör att man inte längre bara kan sätta sig i vanen och tuta och köra. Det är ett livspussel som måste funka och Refused har ett så gigantiskt omfång att det är svårt att trycka in det. Jag har mitt liv som jag vill leva och helt plötsligt ska Refused finnas i det. Det är jättestort och då får man också portionera ut det på ett annat sätt än tidigare.

David Sandström: Det var ohyggligt naivt av alla inblandade att tro att vi skulle kunna vara kreativa och motiverade när vi konstant åkte runt på det sätt som vi gjorde och hade så lite materiell komfort. Vi var i den åldern när intagen var så explosiva. Plötsligt upptäcker man Charles Mingus eller Joy Division och då ska man pracka på det på någon annan som varken har sovit eller ätit. Med det där konstanta nötandet som det innebär att leva så där, i en sardinburk på hjul ute i Europa, var det självklart att det skulle gå åt helvete till slut. Vi är ju alla personer som kanske skulle ha behövt varsin diagnos om man hade försökt pressa in oss i ett vanligt arbetsliv. I det här yrket är det rätt bra att ha den där kapaciteten för överprestation, man kan jobba 14-timmarsdagar i flera månader för att få färdigt en platta, men som medmänniska i den där åldern i en van så var man ganska enerverande. Det var liksom inte en bekväm miljö, men nu har alla varsitt hotellrum.

Dennis Lyzxén: Ja, vi hade ett möte ganska tidigt efter att vi hade bestämt oss för att återförenas (2012) och då sa jag att jag ville ha ett singelrum på turnén. Alla andra i bandet tyckte att jag var dum i huvudet, men efter två veckors turnerande gick de själva till turnéledaren och frågade efter ett eget rum. Jag har turnerat så mycket så jag vet hur viktiga de där timmarna är då man bara får vara själv och kanske läsa, kolla på tv eller bara göra ingenting. Det var som att de andra levde kvar lite i den här 90-talsidén om hur man turnerar, att man ska sitta i knäet på varandra och vara enerverande.

David Sandström: Jag tror också att man var rädd för ensamheten. Det är mycket tristess på turné och då känner man liksom att det skulle bli jobbigt att ligga ensam på ett hotellrum. Jag är en person som inte tycker om hotellrum alls, det är en av de mest deprimerande miljöerna som finns. Ett rum där de flesta är ensamma som är möblerat för ingen och alla, det är nästan som sådana där runkbås, det deppigaste som finns. Så jag tänkte först att jag kunde dela rum för att slippa vara själv, men sedan när vi hade varit ute en sväng kände jag att det ändå kunde vara skönt att ligga i badet ett tag utan att det är någon som knackar på dörren.

Refused 3

Hur känns det att inleda USA-turnén som förband åt Faith No More?

David Sandström: Jag tror att det kommer att bli kul. De ville verkligen ha med oss.

Dennis Lyxzén: Ja, de har verkligen tjatat. Faith No More är lite som oss och kom från en plats och transcenderade en hel genre. Nu är det svårt att genrebestämma vad de håller på med. Spelningen i New York kommer att bli riktigt fet, flera gamla polare kommer över och sist vi spelade där sålde vi 5000 biljetter på tio minuter.

David Sandström: Faith No More är ju ett ganska konstigt band. Det har gjort allt från ganska tung metal till den där Commodores-covern (”I’m Easy”) vilket är märkligt egentligen, så jag tror att deras publik är mottaglig för lite allt möjligt.

Det finns en film på Youtube från er spelning på Rock am Ring-festivalen i Tyskland 2012. Publiken består till ganska stor del av rätt så loja snubbar i Metallica-tröjor. 

Dennis Lyxzén: Det är för att vi spelade innan Metallica. Det står 60 000 pers i publiken och väntar på Metallica. När jag såg turnéschemat sa jag att den spelningen nog inte skulle bli så rolig. De andra i bandet förstod inte vad jag menade men efteråt så gav de mig rätt.

David Sandström: Efter oss skulle Tenacious D spela, och sen Metallica. Det var ungefär en kilometer från där jag satt på scenen till killen som stod längst fram i publiken. Metallica har ju en snakepit eller vad det kallas längst fram. Den är bara för medlemmar i deras fanclub så den var nästan helt tom när vi spelade.

Dennis Lyxzén: Jag tror inte att det skulle vara så superkonstigt om vi åkte med som förband på en turné med Metallica, men i sådant sammanhang som Rock am Ring vet inte publiken riktigt vad vi är. Jag har gjort några sådana spelningar med både ”Reffe” och International Noise Conspiracy där jag hade kunnat göra trippla volter utan att det hade spelat någon roll.  Det är ett hopplöst race att vinna.

David Sandström: På något sätt hör man musiken på ett annat sätt när man sitter där, mitt på dagen, på en jättestor scen. Alla i bandet står väldigt långt från varandra och publiken är verkligen någon annan stans.  Hur man då beter sig när man spelar rent tekniskt är intressant likväl som när man spelar på en pytteliten intim klubb.

Dennis Lyxzén: Jag blir väldigt triggad av den obrydda publiken, då är jag överallt. Är det våran publik är man med och det är pepp men får jag det där att folk står med armarna i kors så tappar jag liksom alla spärrar. Det blir ”jag ska visa dig din motherfucker”. Jag gillar det motståndet. Jag har byggt min karriär på att spela i motvind.

Refused 1

2006 kom dokumentärfilmen Refused are fucking dead. Hur ser ni på den idag? 

David Sandström: Oj, intressant. Jag vet inte.

Dennis Lyxzén: Jag tycker att den är väldigt snygg. Jag såg om den för något åt sen och jag tycker det är kul att jag är så arg hela tiden. Men filmen är funktionell och berättar en del av hela den här historien och det dramatiska uppbrytandet som det ofta blir i band. Det är väldigt få band där alla bara gjort high five och levt lyckliga i sina dagar. Kristofer (regissören Kristofer Steen som även är gitarrist i Refused) har verkligen lyckats frammana en känsla av att de här människorna inte har så kul. Så den är grym.

David Sandström: Den representerar det där året (1998).

Dennis Lyxzén: När man själv har varit med kan man alltid tycka att den och den grejen saknas men som film är det en helt OK rockbiografi och jag gillar ju rockbiografier.

David Sandström: Jag tycker att det är fint och lite ovanligt att ta det som händer i filmen på allvar. Man kan tycka vad man vill om det men det är en motgång och en tragedi för de inblandade.  Det är många som kanske tycker att den är lite töntig, men jag tycker det är väldigt fint och atypiskt för män att ta de känslorna på stort allvar, särskilt i den där åldern. Det var ju inte som att det var vår plan att lägga ner bandet, vi bara styrde skutan in i isberget. Det var verkligen som att man vaknade mitt i natten av att skeppet sjönk, det var bara att simma för livet.

Dennis Lyxzén: Det finns liksom en generell idé om manlighet att vi inte riktigt ska berätta om hur vi mår. Alla såg isberget men körde bara på för det var ingen annan som sa något. I filmen pratar vi om hur det är att känna sig sviken av sina vänner och hur är det att bli berövad på något som vi hade gemensamt.

David Sandström: Och hur det känns att vara en ung man som inte kan kommunicera bland andra unga män som inte kan kommunicera.

Dennis Lyxzén: Det är någonting som vi män i största allmänhet har väldigt mycket problem med, kommunikationen.

David Sandström: ”Stenka” (Kristofer Steen) är ju en demon på dramaturgi, filmen är ju så rå. Det finns många kopplingar mellan strukturerna i filmen och i många av våra låtar Det rör sig i en cirkel mot en kokpunkt där det exploderar. Det är så mycket i dem där klippen och sättet han berättar historien på som skapar en ram som jag tycker liknar hur han tänker musikaliskt.

Refused 2

I fjol dokumenterades ni även i bokform. Vad tycker ni om Patrik Wiréns “Revolten Rörelsen Refused”?

David Sandström: Jag tyckte att den är lite deppig. Filmen är ju också deppig men den spelades ju in under ett år när allt gick åt helvete och det är det den skildrar. Men det man glömmer är att jag var 18 år och drog ut i Europa i en van med mina bästa polare för att turnera med ett större amerikanskt band. Det var Huckleberry Finn, ett äventyr varje dag, och det roligaste jag har gjort i mitt liv. Vi hade så kul att det inte var klokt och var alltid bra live. Vi fick nästan alltid med oss publiken, det var först sista året (1989) som folk inte fattade vad vi höll på. Många tyckte att vi hade spårat ur och gjort en konstig platta samtidigt som vi hade problem med våra egna liv och oss själva men innan dess var vi ett lättsamt gäng. Vi var alla superintresserade av idéer och hade skitkul men det framgår kanske inte riktigt. När man pratar om den tiden handlar det väldigt mycket om att det slutade illa.

Dennis Lyxzén: Om man ser till det som hände i Umeå och med hela scenen på 90-talet så vart det ju så att folk hakade på oss för att det var kul.

David Sandström: Vi var ohyggligt flamsiga.

Dennis Lyxzén: Det hände alltid någonting. Det var liksom action runt omkring oss och det handlade ju inte bara om veganrörelsen och straight edge-rörelsen utan mer som en bieffekt av att det var någonting som levde och rörde sig och var roligt. Men i vårt arv framstår vi väldigt mycket som de gravallvarliga supertråkiga politiska teoretikerna som splittrades sitt band och det är väl lite av bokens svaghet för så var det inte riktigt.

David Sandström: Boken förklarar mycket om Hare Krishna-rörelsen och sådant som hände på 90-talet så morsan och farsan tyckte att den var väldigt intressant. Eftersom jag själv var med kan jag känna att det fanns fler lager på något sätt. Men det är säkert vanligt att de inblandade inte känner igen sig i böcker som beskriver sådant som har hänt.

Dennis Lyxzén: Strax efter boken satte kompositören Jonas Nidesjö upp en tolkning av vår skiva “The Shape of Punk to come” på Norrlandsoperan samtidigt som en utställning om 90-talets hardcore öppnade i Umeå. Under en kort period kändes det som att mitt liv handlade om att vara ett museiföremål vilket var väldigt frustrerande och konstigt. Jag hade precis släppt en ny platta (med Invasionen) och ville bara åka ut och spela men fick frågor om en gammal bild på mig på ett museum.

David Sandström: Vi fick nyligen en fråga om vad som har varit det bästa och sämsta med återföreningen av Refused. Även om den är förståelig så har den har anstrykningen av nostalgi varit det sämsta. Även om jag levde genom den där tiden så är jag ju en tänkande person som brottas med mina idéer om världen, min roll och vad jag representerar och deltar i för kultur. Det är en sådan person jag är och Dennis är likadan. Jag omvärderar konstant vad jag säger och älskar att slå sönder de illusioner jag har. Om jag är säker på en åsikt så blir jag eggad när en person dyker upp och säger ”Du har inte tänkt på det här!”. Vi har gjort en ny platta (Freedom) och det är naturligtvis vårt ansvar att övertyga folk om att vi har en plats i samtiden och att vi kanske är ett av de bästa moderna rockbanden i vår tid. Det är det vi är ute för att bevisa men allt tillbakablickande är vi klara med.

Dennis Lyxzén: Jag har nog aldrig ägnat mig åt det.

David Sandström: Någon skrev att det var nostalgiskt att se oss på Debaser Strand nyligen och jag förstår ju det, men samtidigt blir en del av mig förbannad och tänker ”Vänta nu, har du hört den nya plattan? Snart kommer vi bara att spela nytt material, då ska du fan få på käften!”. Nu är det ju fint att folk lyssnar på oss av vilken anledning som helst, det är ju inte så att vi spelas i etern, men just det nostalgiska är lite ironiskt för oss. Jag menar, Kristofer (Steen) har gått vidare som film och operaregissör, jag har gjort en bunt plattor och instrumentalmusik till modern dans och Dennis har väl liksom haft tolv band. Vi är verkligen inte personer som blickar bakåt, men eftersom vi gjorde gjorde ett sådant avtryck för en generation så sveps vi med i det där. Egentligen satte vi i viss mån en stor svart punkt för hela den eran med den skivan vi gjorde (The Shape of Punk to come, 1998). Det var liksom ”Nu är det här över, nu kan ni sluta upp med den här musikgenren”. Vi är väl de som minst av alla förtjänar att drabbas av nostalgivågen men det finns ingen rättvisa i världen.

Text: David Bogerius

Đọc Truyện Ngôn Tình Online
Đọc truyện ngôn tình online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Kiếm Hiệp Online
Đọc truyện kiếm hiệp gây cấn online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Kiếm Hiệp Online
Đọc truyện tiên hiệp gây cấn online cập nhật liên tục
Đọc Truyện Tiểu Thuyết Online
Đọc truyện tiểu thuyết gây cấn online cập nhật liên tục
Hướng Dẫn Nấu Ăn các món ăn đặc sản
Khám phá du lịch Việt Nam du lịch giá rẻ
Trang điểm làm đẹp tự nhiên hàn quốc
Trang điểm làm đẹp tự nhiên nhật bản
Review điện thoại sản phẩm công nghệ mới mỗi ngày
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P1 Bro là một dự án mã nguồn mở, cung cấp cho người dùng một giải pháp giám sát hệ thống, phân tích lưu lượng, thay đổi dữ liệu gói tin
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P2 Bro NSM hỗ trợ triển khai trên nhiều nền tảng hệ điều hành, kiến trúc CPU khác nhau; với phiên bản miễn phí
Phân tích lưu lượng mạng – BRO NSM – P2 Bro NSM trong việc phân tích dữ liệu gói tin PCAP được thu thập từ dữ liệu tcpdump
bảo mật mạng Các bài nghiên cứu, xây dựng giải pháp mạng, phương pháp tấn công mạng; hệ thống IDS, network security monitoring; tường lửa,…
giới thiệu Intel Edison Các bài viết giới thiệu Intel Edison trong phát triển IoT và bảo mật.
Intel Edison – Wifi và ứng dụng trong mô hình mạng – P5 Intel Edison được tích hợp sẵn tính năng thu, phát Wifi giúp cho người dùng linh động trong việc phát triển các mô hình IoT cho từng trường hợp cụ thể. Trong bài viết này, tôi sẽ thực hiện hướng dẫn các kỹ thuật điều chỉnh và tùy biến mạng Wifi để ứng dụng vào môi trường mạng TCP/IP.
Giới thiệu Intel Edison Intel Edison là một kiến trúc máy tính có kích thước khá nhỏ tương đương một con tem; nó sẽ thay đổi cách nhìn của bạn về hệ thống tích hợp trong tương lai với sự phát triển ngày càng rộng rãi xu hướng IoT.
Intel Edison – Bluetooth – P2 Intel Edison được tích hợp sẵn Bluetooth Smart/Low Energy (BLE) cho phép bạn có thể kết nối đến Edison từ điện thoại thông minh và phù hợp cho bất kỳ dự án IoT nào mà bạn sẽ thực hiện trong tương lai thông qua Bluetooth.
Intel Edison – Tùy biến Bluetooth – P3 Mã nguồn BlueZ được cài đặt trên nền Yocto Linux cho phép người dùng Intel Edison tùy biến mạnh mẽ các thông số bluetooth một cách dễ dàng thông qua các tập tin cấu hình.
Tấn công máy tính Windows sử dụng Responder Việc tận dụng các tính năng phần cứng từ Edison (Wireless, Wired hardware) và tính tương thích mạnh mẽ của Yocto linux đã giúp choviệc phát triển các dạng tấn công trên môi trường đòi hỏi tính linh động trở nên dễ dàng.
Truyện tiểu thuyết tiểu thuyết cập nhật mới
Thủ thuật chương trình
Hướng dẫn làm trang sức tự làm trang sức đẹp và dễ dàng
Giới thiệu SDR – Ứng dụng MATLAB và RTL-SDR trong nghiên cứu sóng vô tuyến SDR cung cấp những khả năng phát triển linh động hơn nhiều so với phương pháp truyền thống sử dụng Crystal Radio Set rtl-sdr

Giới thiệu SDR – Theo dõi thông tin chuyến bay sử dụng MATLAB và RTL-SDR thu nhận tín hiệu ADS-B Automatic Dependent Surveillance Broadcast (ADS-B) là một công nghệ được sử dụng trong việc giám sát vị trí của máy bay khi đang hoạt động trên không. ADS-B cho phép máy bay gởi dữ liệu định kỳ theo khoảng thời gian cố định nhằm thông báo các thông tin như vị trí, độ cao, tốc độ, mã chuyến bay, số hiệu máy bay và các thông tin khác.