Long Live Rock n Roll
Första natten i änglarnas stad väcks jag i gryningen av att marken skakar.
”What’s going on?” undrar jag på sömndrucken engelska.
”Earthquake… a big one.”
”Oh…” blir mitt svar, innan jag somnar om. I jetlagens dimma var min första tanke att det var grannen som hade fest. Tills jag insåg att jag bodde i ett hus och att mina grannar inte var Mötley Crüe på 80-talet…
Mike är min privata guide som visar mig runt bland Sunset Strips ikoniska klubbar. Han berättar med stor inlevelse och yviga armrörelser om gatans storhetstid. Jag hör kanske hälften av allt som sägs för intrycken är väldigt många. Tack vare att min mage skriker högre än Ozzy börjar vi med lunch på Rainbow Bar & Grill som ligger på gränsen till det högklassiga området Beverly Hills. Inte bara Marilyn Monroe och Joe DiMaggio möttes på en blind date här, det uppstod även andra former av kärlek. Stället var ett givet hang-out för musiker som Alice Cooper, Keith Moon, John Lennon, Led Zeppelin mfl. Mike visar mig vart Lemmy brukade sitta och vilken hans plats numer är på stället som gav namn åt gruppen Rainbow. Han pekar även ut båset där Guns n Roses spelade in scener i musikvideon till November Rain. Vilka fler storheter har suttit just här? Säkerligen ett flertal både med och utan täckning av de heligaste delarna på kroppen. Poisons läppstiftfläckar finns kanske kvar under bordet. Lemmys grånande hår kanske har fastnat i en springa i träet. Hälsoaspekten åt sidan, stället skriker rock n roll-historia med sin röda interiör, trädetaljer, bilder på diverse storheter som Slash och Zakk Wylde och de Motörhead-altare som klär nederkanten av de skitiga takfönstren. Det sitter i väggarna och kommer aldrig gå att tvätta bort. Long live rock n roll!
Det går naturligtvis inte att prata om Sunset Strip utan att nämna Mötley Crüe vars historia (och sannolikt även diverse kroppsvätskor) sitter djupt i väggarna på de flesta rockhak här. Whisky a Go Go, där bland annat The Doors var husband en gång i tiden, blev genombrottsstället för flertalet band, däribland Mötley. Mike tar mig till baksidan av klubben några korta steg uppför backen och pekar på ett sjabbigt fönster.
”That’s where they lived”.
Dessa ställen byggde rockhistoria och stora drömmar, likväl som de krossade drömmar och med byten av genrer ansågs ta död på musiken. Hur många glamrockare i för tighta leopardspandex grät inte i tystnad när de skabbiga grungebanden som inte kunde spela gjorde sitt intåg och skuffade undan allt som var (o)heligt? Med en blick i backspegeln kan nutidens musikliv anses vara mindre spännande, men idag finns utrymmet att gilla båda av dessa världar och flera. Historia kommer att fortsätta skapas. Speciellt här i landet vars historia, som Mike uttryckte det, inte är äldre än någons uthus i Sverige.
The Who, Led Zeppelin, Guns n Roses, Metallica Nirvana, Soundgarden, alla har de spelat på Whiskyn som idag snarare lever på sin historia mer än på coolhetsfaktor. Detsamma gäller de andra ställena vars berättelser tagit sig långt utanför stadens och landets gränser till att både då och nu influera band i bland annat Sverige. Det är dessa historier, drömmar och drömmare som gör mig vördnadsfull inför de numer nedgångna rockhak som badar i mer solljus en molnig dag än i modern glans. Att så många ställen finns kvar är på något sätt väldigt vackert. The Riot Hotel är ombyggt och går under ett annat namn. Key Club har stängts ner för att ge plats till ett modernare ställe. Sunset Strip är i förändring. Kanske kommer vissa av dessa ställen stå sig tills marken rämnar. Kanske läggs fler ner inom kort. Ju förr man besöker detta mecka av rockhistoria, desto bättre. Även om rock trots allt är musikvärldens kackerlacka.
Läs om The Viper Room, Sunset Marquis, The Roxy och The Troubadour I nästa del av “Rocksverige i Los Angeles”.
Del 1 finns att läsa här.
Av: Therés Stephansdotter
Rocksverige med Truckfighters i Los Angeles: