HammerFall World Wide (r)Evolution Tour 2015 vecka 1 Än så länge är det bara onsdag. Turnén bär av imorgon i ottan då vi flyger till Hamburg för att sedan ta oss med bil till Bremen. Första spelningen blir på fredag i Bremen men mycket ska förberedas av crewet innan. Jag har just fått dagordningen för hela turnén i mailboxen men lägger märke till att inga buss calls finns med. Gissningsvis betyder det inte festande hela natten utan att dessa kommer stå uppskrivna på respektive spelställe där man som oftast finner en dagordningslista med tider för soundcheck, middag, dörrar, gig med mera. Det första jag kommer ta reda på är naturligtvis ställets wifi samt vart toaletten finns. Vi har alla vår egen rutin. I dagordningen står även antal duschar på varje ställe. Första stället… två stycken. Två förband, sammanlagt 15 svettiga musiker samt 13 crewmedlemmar ska dela på detta. I Stuttgart kommer det att finnas en dusch…
I denna turnérapport av HammerFalls resa genom Europa under en månad ska vi försöka visa, inte bara detta band, utan alla bakom och hur det faktiskt kan se ut på turné i allmänhet. Vi tar er med bakom de pyrotekniska rökridåerna till det äkta livet på turné och hur det är att leva 12 vuxna människor tillsammans i en buss under en månad. Rapport med bilder, videoklipp och text hittar ni i ett mer ständigt flöde i HammerFalls egna kanaler. Första speldagen – Bremen Väntan, mat, väntan, kaffe, svära över dåligt internet när man försöker jobba, kaffe… Joacim visar mig några övningar för att stärka bålen, kaffe. En minst sagt sexig turnéstart.
Jag kastas in i merchandisevärlden med råge. Som medföljande och ansvarig för de sociala medierna hjälper jag även till där det behövs, bland annat med merchandisen. Dörrarna öppnar, merchkillen är och lämnar några kartonger. Mot mig strömmar ett lämmeltåg av t-shirthungriga tyskar. Jag gör mitt bästa och faller in i rollen snabbt. Visserligen resulterar det i efterföljande migrän men jädrar vad detta band säljer grejor! Måste erkänna att det är lite kul ändå. Men kontrasten är slående. Från en seg dag med stillasittande datorjobb till att vara överallt och dessutom försöka förstå tyska i högljudd miljö är i alla fall inte tråkigt. I omklädningsrummet verkade pojkarna nöjde med kvällens gig som undertecknad i alla fall tyckte gick galant. Varma i kläderna sedan en sväng till Sydamerika fungerar sättningen med inhoppande nygamla (eller gammalnya) Stefan Elmgren samt David Wallin bra från start.
Oberhausen 17/1
Byxjakt i Tysklands största köpcentrum. Oscars läderbyxor har spruckit så mycket i skrevet att de nu mest ser ut som en hög av söndertrasade bildäck där de ligger sorgligt övergivna på golvet utanför omklädningsrummet. Som tur är hittar vi ett par stretchiga jeans som naturligtvis testas med att gå ner i diverse gitarrvänliga poser. Tack vare denna lilla runda och grabbarnas gymbesök blir dagen inte riktigt lika lång som de där det bara är väntan. Dock kommer spelställen med närmare till stadens kärna senare på vägen och ju varmare i kläderna man blir desto mer roliga saker kommer gissningsvis att hända. På tal om varma kläder… idag köpte basisten Stefan, killen utan ett hårstrå på huvudet, en hårtork. Varsågoda att gissa vad han ska ha den till. Något som visserligen kan vara till nytta för hela bandet men inte för att torka hår…
Idag träffar jag även på en bekant vars ansikte ni säkert själva känner igen. Trevlige herr Haugland är på i Oberhausen. Här i ett säkerligen väldigt djupt trumsnack med David Wallin.
18/1 Cologne
Chokladmuseet. Inga fler kommentarer nödvändiga. Hashtag lycka.
19/1 Tilburg
Joacim och Oscar färgar skägget med fransfärg. Med instruktioner på nederländska alternativt franska blir resultatet kanske inte helt som önskat. En sak jag märkt efter några dagar är att “god morgon” är något man kan säga precis vilken tid som helst på dagen, så länge det är första gången man ser någon. Klockan är i skrivande stund 17:30 och någon utanför mitt rum kvittrade ett “good morning” med efterföljande “so where is our dressing room”.
20/1 Antwerpen
Oscars födelsedag! Han hinner glömma detta på scenen och mitt i giget under en låt börjar Pontus lira “Ja må han leva”, Joacim kommer ut på scenen med vin, ballonger och girlanger och hela publiken stämmer upp i sång. En väldigt överraskad Oskar får sedan ett födelsedagskalas med Spindelmannentårta i logen. Ett kalas som fortsätter in på småtimmarna på bussen. Naturligtvis med galna historier och partymask…
21/1 Stuttgart, day off
Oscar har fått leverans av sina nya gitarrer av Sandberg Guitars till hotellet. Först födelsedag sedan känns det som julafton för den lycklige gitarristen. En ledig dag är det skönt för de flesta att hålla sig lite för sig själva, kanske ringa familjen, se på serier eller film och bara slappna av. Det blir lätt väldigt intensivt på vägarna i bussen. Detta är också första lediga dagen på turnén efter sex dagars slit så ett hotellrum är nog behövligt för de flesta. Jag är lycklig över säng, dusch och att kunna handtvätta lite kläder. De små sakerna i livet.
23/1 Kaufbeuren
Ja det finns tydligen en stad som heter så också. Giget hålls i en svinkall gokarthall. Det är stunder som dessa man är extra tacksam för väldigt mycket folk på ett gig. Det finns absolut ingenting i närheten av spelstället så det blir till att roa sig med Davds massagekudde och Oscars Kinect som han byggt in i en låda med tillhörande skärm. Efter en vecka i samma boots tycker jag de luktar lite illa och ber Pontus spraya dem med skodeo. Han tycker dock att de luktar bubbelgum. En näsa som turnérat i otaliga år har nog en helt annan syn på lukter. När jag ska sätta på mig skorna skakar jag på dem av ren instinkt. Naturligtvis har någon fyllt dem med kapsyler. Jag nämner inga namn, men trummisar är lite extra busiga rent generellt.
Hittills har det varit ganska harmlöst. Fått utstå två mindre bus. Kapsyler i skorna som tidigare nämnt samt en massa frukt under täcket i bunken. Däremot är de historier jag får höra lite mindre harmlösa. En ganska snäll men fantastisk rolig när den berättas är en hämnd som innefattade smutsiga kallingar i botten av en persons Cornflakes-paket. När han kommer till botten efter att ha ätit flingorna i två veckor och hittar sin bandkollegas kallingar där måste man ju ändå få kalla det en rätt skön “burn”. En sak jag hade missat var att den lilla turnéboken som finns med all info kallas “The books of lies”. En bok jag naturligtvis litat blint på och tack vare detta totalt missade att dörrarna inte alls öppnade den tiden det stod i boken. Som tur är står varje bus call på respektive plats och inte i boken. Annars hade man nog redan missat bussen ett flertal gånger. Det kanske låter så, men turné är egentligen inte tråkigt. Visst det är segt att sitta i ett trångt rum i ett industriområde och vänta på att giget ska börja. Speciellt med bristande nät. Jag själv jobbar ju över hela dagen och blir kanske inte riktigt lika uttråkad. Men efter en grym show är det ganska mysigt att sitta på bussen och äta nattmacka och tjöta. Idag såg vi faktiskt solen i München och igår hade vi ett riktigt bekvämt hotell i Pratteln så lite sexigt är det allt emellanåt. Ledig dag i Milano imorgon kommer i alla fall resultera i ett restaurangbesök. Jag har naturligtvis dragit på mig en kraftig förkylning och har just nu satt mig själv i karantän på bussen där jag sitter och jobbar för att inte smitta någon. Dock är det krassligt till höger och vänster. Utmattningen gör sitt till. Som tur är finns det droger som te med ingefära och värktabletter för att orka med fulla Européer som skriker sig hesa till sina idoler varje kväll. Fullt ös och glory to the brave!
Första turnédagboken hittar ni nedan:
Andra och tredje turnédagböckerna hittar ni här nedan. Jag vill varna för extremt sexiga scener i båda.
Nu är vi inne i februari. De flesta har fått mildare förkylningssymptom så smitthärden är troligtvis på väg att dra sig tillbaka. Jag lyckas naturligtvis på absolut orockigaste manér dra till nacken så att jag har en pulserande migrän under två dagar. Hur? Jag gick upp för att kissa och råkade helt enkelt bara kasta mig in i bunken lite fel på vägen tillbaka.
Jag har inte försökt få turnélivet att låta glammigt eller bråkigt på något vis. Dock har jag insett att det faktiskt har gått sönder en TV, det har krossats glas, sparkats på saker och så vidare. Men ändå är det så långt ifrån den bilden man har av ett turnérande rockband som borde hänga i många bands hall of fame. Turnébusshänget är kanske det sexigaste. Jag skojar inte. Då dricks det öl eller vin, småpratas, blandas in en hel del snuskiga skämt bland djupa och mindre djupa samtal. Det är pyjamas på och mys på hög nivå. Små Spinal Tap-ögonblick inträffar naturligtvis också. Men vardagen ser mest ut så att man vaknar på okänd plats, hittar in i venuen, lokaliserar logen och duschen samt cateringen. Man sätter sig för att jobba (jag), tar en promenad eller flyger helikopter (bandet). Sen står man och stampar några minuter innan kl 18 då middag serveras. Är den sen blir man lite småsur. Sedan blir det stödvila för många, en del kollar serier eller liknande. Förberedelser för gig, gig, varva ner, busshäng…
Galleri med bilder från de nio första gigen samt backstage finns att kika på här.
Sammanfattningsvis är turnéer lite som att tatuera sig. När man väl är där undrar man vad man gett sig in på. Efteråt vill man på’t igen. Trött men nöjd återvänder jag till ett Göteborg som ser lika sexigt ut som resten av Europa. Heavy Metal och regnrock.
Missa för böfvelen inte turnén sista och absolut bästa skämt här nedan!
Alla videobloggar (sju stycken) samt hela turnédagboken och album finns att se på bandets hemsida.
Text och foton: Therés Stephansdotter Björk #YOLOIRL