Herr Bergdahl summerar den tredje kvällen i Holland, som även den verkar ha imponerat på honom.
It all began with the bright light. Marillions tredje kväll i Holland börjar med 20 magiska minuter från den fantastisks skivan “Brave”. De skulle kunna inleda alla gig med “Bridge / Living with the big lie” och jag skulle aldrig tröttna.
Steve presenterade sista kvällen som en lågmäld wind-down spelning. Lustigt, tänkte jag, för hela denna weekend har varit just en sådan lågmäld weekend. Och med det i backspegeln förstår jag helgen bättre. Jag tycker inte att det varit den bästa av de sex jag varit på, men jag tycker likväl att Marillion är det bästa idag existerande bandet som dessutom aldrig inte levererar. Och om de första två konserterna hade några fina guldkorn så fick jag några riktiga Bergdahl-benknäckarnuggets på avslutningskvällen.
Förutom nämnda Brave-utdrag gick jag nämligen helt i spinn på följande:
“Older than me” från “Happiness is the road” (2009). Aldrig spelad live tidigare och en av de nio låtarna från Hogarth-Marillion som jag aldrig hört live. Bara åtta kvar. Låten levererades i en enastående version dessutom. Perfektion.
“Afraid of sunrise” från skivan “Afraid of sunlight “(1995) spelades bara akustiskt på en turné 2000 och har sedan dess bara spelats en handfull gånger. Jag fick den i Oslo 2000 men versionen igår var den riktiga, elektriska och nog fan var det en elektrisk låt. Jag njöt så öronen räckte till Filipstad. Jag hade aldrig trott jag skulle få höra den live igen.
“Pour my love”från “Sounds that can’t be made”(2009) var magisk och som avslutning bjöds vi på en fullständigt briljant version av “Somewhere Else”. En låt jag för övrigt ska kräva spelas på min begravning.
Visst blev det några spår jag inte blev lika lyrisk över. Men ändå. Tre kvällar med världens bästa band. Tre kvällar med världens vackraste musik. Och i sommar får jag se Hogarth i en skolaula i Malmö. Och i höst får jag se Steve Rothery med sitt soloband. Det är en fantastisk tid att vara Marillionfan. Det är en fantastisk tid att leva.
Så har dammet lagt sig. En själslig tröttnad gör sig ånyo påmind. För sjätte gången är jag på väg hem efter en Marillion Weekend. Jag har ätit onyttig holländsk pizza och druckit ohemula mängder kaffe. Och jag har redan börjat längta efter nästa.
Låtlista kväll 3:
Intro: The river
Bridge
Living with the big lie
Runaway
The hollow man
Born to run
White paper
Sugar mice
Genie
The fruit of the wild rose
Older than me
Afraid of sunrise
Map of the world
Pour my love
A voice from the past
The bell in sea (bas/vocal jam när en trumma gick sönder, vi fick nästan hela låten i en märkligt funkig version!)
Somewhere else
Extranummer:
A few words for the dead
Er knattereporter på plats i Port Zelande, Holland, Sydney, Stockholm
Text och foto: Alex Bergdahl