Idag, nyårsafton, säger Mötley Crüe farväl för alltid. Vi får hoppas de håller sitt ord och inte har några kryphål i det där kontraktet de skrev på inför “The final tour”. Det är bättre att gå ut med värdighet istället för att bli ett av de där otaliga banden som ger sig ut på sin trettonde återföreningsturné i halvfulla arenor med en ynka originalmedlem kvar. Alltför många band har dragit sitt namn i smutsen genom att fortsätta turnera, då bandet i fråga egentligen varit dött i flera år. Mötley Crüe gör helt rätt i att avsluta nu och efter en totalutsåld sista turné lämnar de verkligen scenen med flaggan i topp.
Nedan tar vi oss en liten titt på bandets 80-talskonserter i vårt avlånga land. Först ut blir ett liveinspelning från deras första besök i Sverige på Råsunda 1984.
Mycket kan sägas om “the bad boys of rock and roll from Hollywood, California”, men det går inte att förringa deras betydelse för framförallt amerikansk hårdrock och i synnerhet LA-rock. De satte Sunset Strip på kartan och sedan brände de upp hela rasket. “Too fast for love” (1981) var en frisk fläkt när den gavs ut och när de första bilderna började cirkulera på Sixx, Lee, Neil och Mars i början av 80-talet, osade de något farligt. De här gänget menade allvar. Jag menar, det kan knappast bli mer allvar än att sätta eld på sig själv, som den gänglige Sixx gjorde i början av deras karriär. Dekadens var något de då unga slynglarna drog till sin yttersta gräns och sedan lite till, vilket bl a förevigats i boken “The Dirt”, som satte ribban för hur en rockbiografi ska skrivas.
Den 25 augusti 1984 stod de på scen för första gången i Sverige. Planer på en skandinavienturné fanns redan 1982, men skrotades, vilket bl a nämns i Martin Popoffs bok “Kickstart my heart” (2015). Monsters of Rock med giganterna Van Halen och AC/DC med ungdomliga Mötley Crüe i släptåg, var ute på en paketturné och Råsunda fylldes till bredden med galna hårdrockare. Det blev tv, radio och tidningsreportage och Hem och Skola grät floder. Mötley Crüe gjorde succé och återkom faktiskt samma år, som förband till Iron Maiden på deras “World slavery”-turné.
Setlist Råsunda 25 augusti 1984:
In the beginning
Knock ém dead kid
Shout at the devil
Ten seconds to love
Piece of your action
Red hot
Looks that kill
Live wire
Helter skelter
1986 var de tillbaka i Sverige. “Theatre of pain” var det senaste albumet och Stockholm, Göteborg och Lund fick besök. Undertecknad hade turen att se dem på Olympens lilla scen i Lund, mycket tack vare en snäll pappa som ställde upp och agerade chaufför mitt i veckan. En närapå religiös upplevelse för en då 15-årig hårdrockare. Tack och lov finns ett bootleg från den kvällen, vilket gör att en del fragmentariska minnesbilder kan vaskas fram under lyssningen.
1989 fick bandet sin största albumframgång med “Dr. Feelgood”, men det hårda livet hade tagit ut sin rätt och hela gänget skickades på rehab. Skid Row var up and coming och hade gjort dundersuccé med sitt självbetitlade debutalbum samma år. De fick agera förband på europaturnén och körde bokstavligen över Mötley Crüe, som vid det här laget fick anses som gamlingar i gamet. Undertecknad var på plats i Göteborg. Så här sa Rachel Bolan (Skid Row) 2006:
“At that point they were clean, so we had to leave the venue half an hour before they were off stage. Not even like walk outside on to the bus. Our bus had to be out of the parking lot. They didn´t want any temptation or anything. It was what it was and there were days off when we were both in the same hotel and they were as clean as they could be, I guess.”
Mötley Crüe tog sedan ett långt uppehåll i sin relation med Sverige och återkom först 2005. Sedan dess har bandet spelat ytterligare vid några tillfällen i Sverige och nu senast avslutade de sin svenska kärlekshistoria med en magisk spelning i Globen 16 november. En spelning som kom att bli ett värdigt och bra avslut, då framförandet på Sweden Rock Festival i somras var ganska bedrövligt. Som kaka på tårtan fick Rocksverige det stora nöjet att intervjua Nikki Sixx strax innan giget i Globen och på så vis slöts cirkeln på allra bästa sätt. Vi tackar nu Kaliforniens finest med ett rungande “Fuck yeah!”
Text: Niclas Müller-Hansen
Foto: Micke Handell (Mötley Crüe Råsunda 1984, Hovet 1986)