Så har den kommit, den sista spelningen på Europaturnén för Opeths nya platta Pale Communion. Det trötta gänget får sig nu två veckors vila innan nästa del av turnén bär av till USA och Kanada. Eftersom att jag varit med på en hel del av de tidigare spelningarna i Europa blir jag inte ens lite orolig när jag märker hur segt det är i backstagerummet innan spelning. Varje gång killarna känt sig ur fas har spelningen om möjligt blivit ännu bättre och vassare. De är inte de som hakar upp sig på ett litet misstag (och dessa är väldigt få) i sitt framförande utan ser till hela showen och då framförallt publikens respons och glädje. Det är helhetskänslan som räknas för Opeth och den infinner sig verkligen.
Alcest har haft det lika ärofyllda som tunga jobbet att supporta Opeth. Båda banden har både supportat och varit huvudakt och vet skillnaden mellan att göra sitt jobb eller att göra sitt samt många andras jobb, som ett supportband oftast får göra. Men Alcest har inget annat att säga än att de är otroligt tacksamma för att få arbeta med ett band som Opeth. Alcest gör ett kanonjobb både bakom kulisserna som framför. Dock känner jag personligen att bandet har mer variation i sin musik än setlisten framhäver. De som kan Alcest reagerar nog inte men de som är där för att se Opeth förtjänar en ärlig chans att upptäcka bandet. Tyvärr har de inte heller någon egen ljustekniker och på vissa spelningar gör ett fast blålila sken inte mycket för att samspela med den atmosfäriska musiken. I Stockholm händer det dock mer bakom spakarna och någon slags känsla infinner sig i alla fall. Även om en egen designad ljusshow är något killarna förtjänar och dessutom lovar att försöka kunna ta med sig nästa gång.
Opeths två timmars set har oroat bandet en smula under turnén. “Är det för långt?” “Vad kan vi i så fall klippa?” Men trots detta verkar publiken skrika efter mer och den övergripande mättnadskänslan som oroat bandet verkar inte infinna sig. De ger en magisk föreställning med stor variation på låtar. Nya svängiga Cusp of Eternity, ihop med de äldre The Moor, Advent och så ljusshowen på vackra Elysian Woes erbjuder något för alla. Många får nog sin egen favorit av spelningen. De flesta går hem med förnöjda leenden på läpparna och jag hör folk lovord när de går mot garderoben. Att Palladium i London i oktober redan sålt slut är inget som förvånar mig. Länge leve Opeth.
Opeth + support Alcest, Münchenbryggeriet, Stockholm 15/11 2014