RECENSION OCH GALLERI: Slayer på Gröna Lund, Stockholm 20170626

Slayer är Slayer, det går inte att komma ifrån. De har en hyfsat hög lägstanivå och levererar för det mesta rakt av. Så även denna kväll.

Att de spelar på Gröna Lund är lite kul i sig självt. Man drar lätt paralleller till kultrullen “KISS meets the phantom of the park” när man står där på huvudstadens nöjesfält nummer ett och folk skriker av skräckblandad förtjusning i berg och dalbanan och fritt fall. En något surrealistisk inramning.

Det regnar strax innan Slayer drar igång “Repentless” några minuter efter 20.00, men väderguden måste ha stått på jänkarnas sida denna kväll då det blöta upphör relativt snabbt och en regnbåge uppenbarar sig. Ganska omgående bildas det två moshpits framför scen och under konsertens gång flyter dessa sedan ihop till en. Det bjuds på bodyslamming och “wall of death” stup i kvarten och stundtals finner jag mig själv mer försjunken i detta skådespel än själva det musikaliska framförandet. Folk ramlar, men lyfts snabbt upp av vänliga händer. Någon tappar sin sko, men en annan håller sedan upp den så att ägaren ska hitta den. Lite sött på något vis och även det smått surrealistiskt när Tom Araya skriker “God hates us all”.

Tom Araya ja. Detta magnifika skägg och på det ett par pösiga läderbrallor som mer påminner om regnbyxor än stenhård metal. Rösten sitter dock fortfarande och man kan inte göra annat än njuta när de river av brutalitet som “Mandatory suicide”, “Dead skin mask” och “Seasons in the abyss”. Som sagt, Slayer är Slayer. Och sedan har vi ju energiknippet Gary Holt. En klar vitamininjektion till bandet.

Avslutningen med “South of heaven” (min personliga favorit), “Raining blood”, “Chemical warfare” och “Angel of Death” sitter lika fint som ett finslipat krucifix i Dracula. Kanske är det inget sensationsgig och i ärlighetens namn var det nog mer action, från och till, i den där moshpiten, men vad gör det. Jag njöt i stort sett hela tiden.  Härligt rens på en måndagskväll i huvudstaden.

Text: Niclas Müller-Hansen

Foto: Therés Stephansdotter Björk